Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det alls icke skulle vara omöjligt att skaffa en tempera-
turskala sådan, att den medförde antagandet af en negativ
oändlig temperatur — för detta ändamål vore det exem-
pelvis tillräckligt att taga logaritmen för temperaturen
räknad från — 273 C. för att ange värmegrad — men
vidare, att temperaturen beror på en rörelse hos moleky-
lerna, och att därvid en rörelse i negativ led räknas såsom
fullt likvärdig med en rörelse i positiv led, så att det af
denna grund är omöjligt att komma under den absoluta
hvilan. På samma sätt kan man icke tänka sig en negativ
massa. Men en negativ (d. v. s. förfluten) tid kan man
ej blott, utan rent af måste man tänka sig, och det blir
då en ohjälplig inkonsekvens att tala om, att materien är
evig framåt i tiden, men ej af evighet funnits till.
Såsom Spencer i det ofvan anförda citatet anger, är det
lika omöjligt att tänka sig ett skapande af energi (kraft)
som af materia. Äfven i detta fall har en oklar idé före-
sväfvat filosoferna, innan begreppen renats genom natur-
vetenskapen. I Descartes’, Buffons och Kants skrifter, lik-
som öfver hufvud taget i äldre kosmogonier, finner man
ständiga spår af en något dunkel uppfattning om ener-
giens oförstörbarhet. Descartes och Kant tala om, huru
nödvändigt det är, att en eld, för hvilkens underhållande
luft ansågs oundgänglig, håller solarnas glöd vid makt.
Buffon menade till och med, att »de andra solarna, som
också ständigt utkasta sin glöd, lämna åt vår sol lika
mycket ljus, som de mottaga från honom». Han antog
således ett slags värmejämvikt, men gick dess värre ej in
på någon närmare undersökning af förhållandet.
Någon djupare insikt i dessa förhållanden vanns
icke förr än i början af förra århundradet genom Sadi
Carnots snille. Dess värre blefvo, till följd af hans allt för
tidiga död, hans arbeten outgifna och okända till år 1878,
och grundsatsen om energiens oförstörbarhet måste åter
väckas till lif genom Mayer, Joule och Colding, samt ge-
nomarbetas af Helmholtz. Det är betecknande, att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
