Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oändlighetsbegreppet inom kosmogonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängbara rymden tillväxer, utan rätt betydligt långsam-
mare, hvilket, åtminstone delvis, beror på de skymmande
dunkla kropparna.
Att materien är oförgänglig eller evig, har dunkelt före-
sväfvat naturfolken vid deras mytbildning angående värl-
dens utveckling. Allmänt antages nämligen, att ett kaos
eller ett urvatten funnits sedan evighet. Den mera mog-
nade tanken förde också till detta resultat, såsom Empe-
dokles’ och Demokritos’ filosofi visar. Men under medel-
tiden började allt mer den metafysiska uppfattningen att
göra sig gällande, att materien genom en skapelseakt upp-
stått ur intet. Vi finna denna tanke hos Descartes — det
är likväl ej säkert att han trodde därpå — hos den odödlige
Newton och till och med hos den store filosofen Kant
och äfven i långt senare tid såsom hos Faye och C.
Wolf. Emellertid går det som en ledande tanke genom alla
kosmogoniska arbeten att visa, huru materien småningom
utvecklat sig utan att ändra sin kvantitet. Det är därför
en högst besynnerlig inkonsekvens att antaga, att en gång
en stark ändring däraf ägt rum, i det den plötsligt börjat
vara till. Då det ju ej kan begäras, att en man skall
lösa hela världsproblemet, så är det fullt naturligt, att
exempelvis Laplace säger sig vilja visa, hur en bestämd
del af världsutvecklingen fortskridit och lämnar det öfriga
åt andra forskare. Men i stället för att afge en dylik, enkel
förklaring, har man ofta föredragit att tillgripa det öfvernatur-
liga såsom förklaringsgrund. Man lämnar då den klara
spinozistiska regeln om naturlagarnas oföränderlighet (s. 35) 1.
1 Den store filosofen Spinoza föddes i Amsterdam 1632 och dog
där 1677. Hans lefnadssaga visar, hur ofantligt världen gått framåt
i civilisation sedan hans tid, och må därför i korthet berättas. Hans
föräldrar voro portugisiska judar, som flytt undan inkvisitionens för-
följelser till Holland. Den utomordentligt begåfvade unge mannen
kunde ej undgå att tvifla på den tidens judiska religiösa dogmer,
och blef därför hårdt ansatt af sina trosförvandter. Slutligen för-
sökte man att förmå honom att mot riklig penningeersättning sken-
bart gilla de judiska religionslärorna. Då han med förakt tillbaka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
