Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Skeppsbyggnad, av Nils J. Ljungzell - Stabilitet och fartygsrörelser - Tvärskeppsstabilitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
SKEPPSBYGGNAD.
Det med r betecknade avståndet CM kallas metacenter radie och avståndet GM
(r—a resp, r + a) metacenterhöjd.
I fig. 1054 visas ett exempel på, hur ett skepps stabilitet kan variera. Från att vid
mindre krängningar (läget II) stabilitetsmomentet är rätande (positivt), d. v. s. vill
återföra skeppet till det upprätta läget (I), minskas momentet sedan, så att det i läget
Fig. 1055. Typiska stabilitetsegenskaper hos en bred och
grund båt. Stor initialstabilitet men dålig stabilitet vid större
krängning.
Fig 1054. Exempel på tvärskeppsstabilitetens förändring hos ett fartyg vid olika krängningsvinklar.
Obs! Figurerna skola ses i samband med varandra.
III är noll — s. k. labilt jämviktsläge — för att vid läget IV slutligen bli stjälpande,
d. v. s. skeppet kantrar.
Om ett fartyg vid krängning gör stort motstånd, d. v. s. besitter ett betydande
stabilitetsmoment, kallas det styvt; gör det blott ringa motstånd, säges det vara vekt
eller rankt. Att vid konstant deplacement få stabilitetsmomentet större kan erhållas
genom att öka kraftparets hävarm, (r (+) a) • sin ü. Detta kan göras på ett par
sätt: antingen genom att giva
skrovet sådan form, att redan
vid ganska små
krängningsvinklar (5°—10°)
deplacementstyngd-punkten flyttas relativt långt
åt sidan, eller genom ökning av
metacenterhöjden, vilket vid
given skrovform betyder, att
fartygets egen tyngdpunkt sänkes
medelst ändrad fördelning av
vikterna ombord.
Att giva skrovet sådan form,
att fartyget på grund därav får
stort stabilitetsmoment — god
»formstabilitet» — visar fig. 1055 ett exempel på. Det är en bred båttyp, vars
stabilitetsmoment vid krängning i början mycket hastigt växer men vid ökad
krängning betydligt avtar och snart nog, kanske redan vid 20°—25°, blir noll och sedan
stjälpande. Exempel på denna typ är kostern, som seglar under små krängningsvinklar även
i ganska hård vind, men i stormbyar riskerar att kantra.
Sättet att öka stabilitetsmomentet genom att sänka fartygets tyngdpunkt — stor
»viktsstabilitet» — är den moderna kuttern kanske bästa exemplet på (fig. 1056). Medelst
tung barlast, huvudsakligen i form av en s. k. barlastköl, har här fartygstyngdpunkten
erhållits djupt ned i skrovet. I detta fall blir stabilitetsmomentet allt större vid ökad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
