Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medvetandets ofullkomlighet på visst sätt sam man förd t med det
tillika uppfattade medvetandet.
22. Vi afsluta framställningen af det formella omedelbara
själfmedvetandet med några ord om dess betydelse i
medvetenhetslifvet i det hela. Vi fråga då först: är föreningen af själfvet med
ett därtill icke hörande element blott utmärkande för det formella
omedelbara själfmedvetandet och medvetandet om det därifrån sin
betydelse hämtande särskilda jaget? Att så icke är förhållandet
ser man lätt, om man tager i betraktande det till det naturliga
medvetandet hörande begreppet ting med egenskaper. Egenskapen
anses inherera hos tinget i dess rumsliga afslutning. Tinget själft
inhererar icke hos något annat. I sin rumsliga afslutning framstår
det sålunda som ett inom sig slutet helt, som uppbär egenskaperna.
Det är sålunda här den rumsliga afslutningen, till hvilken själf-varat
hänföres. Det vetenskapliga tänkande, som i detta afseende
an-knytes till det naturliga reflexionssättet, kräfver för den verkliga
tingbestämdheten den fullständiga enkelheten hos det rumsligt
af-slutade. Det delbara härför sig pä sina delar och saknar därför
själf-vara i egentlig mening, därmed den egentliga tingbestämdheten.
— Men för tingbestämdheten fordras i den naturliga reflexionen
ej blott rumslig afslutning utan äfven perduration. Det vexlande
hänför sig i vexl ingen på annat. Det perdnrerande allena kan
hänföra sig på sig själf. Så blir då det rumsligt afslutade
perdure-rande såsom sådant det sig på sig hänförande tinget, hos hvilket
egenskaperna inherera. Det vetenskapliga tänkande, som anknyter
till den naturliga reflexionen, kräfver, liksom då det gällde den
rumsliga afslutningen, för tingbestämdheten fullständighet i
perdura-tionen. Då nu den rumsliga afslutningen och perdurationen hvar
för sig beteckna själfständighet, under det att bristen betyder
osjälfständighet, föras de i samma tänkande tillsammans med
hvarandra, så att endast det rumsligt afslutade perdurerar och tvärtom.
De inhererande egenskaperna bli föränderliga relationer till annat
i rummet — accidenserna.
Det är nu af detta klart, att här själfvet förenas med den
rumsliga afslutningen och perdurationen genom bådas abstrakta
fasthållande. I det att det rumsligt afslutade fasthålles med
abstraktion från det begränsande och ytterst från hvarje diskretion
inom sig, hänför det sig så till vida på sig själf. I det att
perdurationen fasthålles in abstracto, framträder den lidliga enheten gent
emot diskretionen och det hela hänför sig på sig själf. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
