Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i själfva verket är sannnangåendet i fråga vid omedelbart
medvetande i detta fall ej blott möjligt, utan af samma skäl som
det är möjligt, är det också nödvändigt, såvidt verkligen
mo-menterna rent uppfattas, såsom fallet är vid jagmedvetandet. Hvarje
subjektiv differentiering måste såsom afsöndring förfela den till
momenterna hörande fullständiga samhörigheten. D. v. s. de skulle
icke rent förekomma för ett differentierande medvetande. I ett
sådant fall som detta kan den subjektiva differentieringen blott
innebära en ofullkomlig intuition, som har sin betydelse endast
såsom en öfvergångsform till omdömet om momenternas objektiva
förhållande. Den det omedelbara medvetandet om momenterna
såsom sådant tillhörande formen kan blott vara det fullständiga
sammanskådandet af dem. Därmed är nu också sagdt, att
momenternas fullständiga objektiva ingående i hvarandra är utom den
enkla enhetens fullständiga förekomst hos dem alla en
bevisnings-grund för nödvändigheten af det omedelbara formella
jagmedvetandets brist på diffentiering inom sig.
21. Den nu anställda undersökningen gifver vid handen, att
det ej är nog med, att »jag själf» icke kan med bibehållande af
sin karaktär förekomma i ett omdöme, utan det kan blott förekomma
i en odifferentierad intuition. Vid differentieringen af dess
momenter träffas alls icke »jag själf» utan vidare, utan det föreli gger
blott så till vida en förberedelse till ett omdöme öfver detsamma
såsom innehåll i jagmedvetandet. Men därmed är sagdt, att
jagmedvetandet till sin natur betecknar det ur kunskapssynpunkt lägst
stående medvetandet. Det är klart, att det medvetande, som
ingenting urskiljer, där det finnes något att urskilja, står lägre än det
som urskiljer. Så är exempelvis ett sådant hörande af en
tonkomplex, där de olika tonerna icke urskiljas, ur tonkunskapens
synpunkt den lägsta möjliga form af medvetande. »Jag» är därför
om något ett fenomen, visserligen icke i den meningen, att däri
icke det absoluta själft skulle förekomma, men i betydelse af en
ofullkomlig förnimmelse. Det är därför att ställa saken på
hufvudet att betrakta det rena själfmedvetandet såsom kunskapsprincip
liksom att betrakta den identitet af subjekt och objekt, som är
karaktäristisk för »jag», formellt betraktadt, såsom filosofiens
princip. Och dock följer å andra sidan just ur den gifna
framställningen det naturliga i ett sådant betraktelsesätt.
Medvetenhets-innehållet »jag* är verkligen det absoluta, fast på grund af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
