Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är att märka, att abstraktionen här erbjuder helt andra svårigheter
än när det gällde det abstrakta fasthållandet af medvetenheten.
Att för sig fullständigt fasthålla det rumsligt afslutade går icke för
sig, därför alt rumsligheten själf ingenting betyder utan uteslutning
från annat. Såsom rumsligt blir det afslutade nödvändigt
begränsadt. Vidare erbjuder det inom sig ett utom-hvartannat. På
liknande sätt måste alltid vid det perdurerande såsom tidligt
framträda diskretion mellan ett föregående och ett efterföljande. Alen
med abstraktionens ofullständighet blir nu också föreningen med
själfvet ofullständig. Detta framträder nu däri, att tingets
själfständighet blir relativ. I sin rumsliga afslutning hänför det sig på
det begränsande, och inom detsamma hänföra sig sinsemellan
främmande momenter på hvarandra. I dess perduration hänför sig det
efterföljande på ett föregående och tvärtom. Det kommer sålunda
här aldrig till ett rent själf utan blott till ett relativt. Nu har det
förut påpekats, hurusom själf-vara och relativitet ömsesidigt
upp-häfva hvarandra. Det inom sig slutna kan icke hänföra sig på
något annat såsom för det samma yttre.
Det uppstår då frågan, huru de subjektivt kunna töras
tillsammans, så att man ser det ena i det andra. Det synes, som om
äfven deras subjektiva tillsammans-vara skulle blifva omöjligt. Nu
är emellertid, som vi sett, äfven i del tidliga jaget ett inskränkt
själf för handen. Men den subjektiva möjligheten af bådas
till-sammans-vara var där begriplig, emedan själfvet och tidligheten
hvar för sig kunde fasthållas hos ett och samma, den tidliga
medvetenhetsyttringen. Föremålets enhet möjliggör då bådas
tillsam-mans-vara subjektivt sedt eller det subjektiva förbindandet af dem
med hvarandra. Men i det rumsliga och tidliga såsom sådant kan
intet själf rent urskiljas, emedan huru långt än abstraktionen
drif-ves, alltid något af uteslutning står kvar. Därmed synes här icke
finnas den utvägen för förklaringen af det subjektiva
tillsammans-varat, att båda de motsatta urskiljas hos ett och samma. Redan
principiellt synas de förekomma i förbindelse med hvarandra. Dock
finnes här en utväg, om vi taga hänsyn till just det för sig själf
begripliga faktum, att ett begränsadt själf är oss gifvet i det
tidliga jaget. Anlag, att det är just detta begränsade själf, som med
abstraktion från öfriga till jag-varat hörande momenter förenas
med den rumsliga afslutningen och perdurationen, in abstracto
fasthållna. »Tingets» relativitet i dess själf-vara blir då begriplig
med afseende å dess subjektiva möjlighet. Men lägg nu märke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
