Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
En uppasserska kom in med te. Herrn som följde
fröken hade sagt till om det.
Dick är nästan väl omtänksam, tänkte hon.
När hon stod färdig att åka till middagen slank
kusinen in helt oväntat. Han mönstrade noga den vita
crepc-de-chineklänningen, som ingen annan prydnad
hade än materialets fräschör, fyllighet och dyrbarhet.
Har jag drömt att hon hade långa fötter, tänkte han.
I de där vita skorna ser de ju helt små ut.
— Nå, men juveler då?
— Har inga, svarade hon utan att se upp, strängt
upptagen av att ta på sig sina långa snövita handskar.
Vem skulle gett mig juveler?
— Inga hårda ord, Joan, du ville aldrig ha den
där ringen som ... Nå, låt oss inte tala vidare om den
saken. Här har du i alla fall något att liva upp din
jungfruliga vithet med. Och han räckte henne en bukett
av röda liljor.
— Tycker du, hon brast i skratt, att jag skall tåga
in i bankettsalen med dessa liljor i handen som en,
som en ...
— Joan of Arch, sade han, Johanna från Nya
Domremy!
Han betraktade det tämligen breda, mörkhyade
ansiktet med de klara, rättframma ögonen och den
stora, fasta munnen, detta ansikte, som ehuru märkt
av strapatser, tankar och omsorger ännu var ungt,
emedan oberört av sexuella mödor och lidelser. Det
var något förväntansfullt och tillitsfullt, något
oskyldigt över henne, som gjorde honom ont.
— Nå, tänker du verkligen lämna liljorna hemma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
