Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
skolka. Jag väntar till dess du röstat mot presidenten,
då får du mer tid för mig. Och med dessa gåtfulla ord
lämnade han rummet.
— Kom upp när du kan! ropade hon efter honom.
Nu när han försvann, kände hon sig med ens så
främmande i sin nya omgivning. Om hon haft en
olyckskamrat ändå i stället för att vara den första och enda
kvinnan i kongressen.
Men Joan hade varit med om mycket, innan hon
nådde denna punkt på sin bana, hon var van att Icke
rädas. Hon tänkte på situationen med gruvarbetarna,
då hennes liv hängde på ett kallblodigt litet skämt,
som roat de fem männen, vilka en kvinna hetsat mot
henne av ett fruktansvärt misstag. Hon tänkte på det
långt fruktansvärdare ögonblick, då hon i ett spinneri
såg en kamrat slitas i stycken och höll på att förlora
herraväldet över sin egen maskin. Hon tänkte på att
hon dock uthärdat det moraliska och fysiska lidande,
som det nu senast kostat henne att arbeta fjorton dagar
i en ammunitionsfabrik för att med auktoritet kunna
anklaga fabriksägaren och med opinionens hjälp
framtvinga bättre arbetsförhållanden.
Allt detta hade hon upplevat och mycket mer ändå
och stod här nu med rent samvete och frisk kropp,
besluten att inför ett större forum och med större
möjligheter föra talan för den samhällsklass, som för
henne symboliserades av flickan som slets sönder av
maskinen. För Henne hade hon kommit in i
kongressen, för Henne skulle hon strida! Och sedan hon sagt
sig detta, tog Joan av sig resdräkten och lade sig med
allra största lugn att sova.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
