Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
Jag som så hade glatt mig åt effekten, när du trädde
in i bankettsalen med dem på armen, sade han.
Mycket nöje, akta dig så att inte presidenten förvrider
huvudet på dig.
Men det var ändå precis vad han gjorde.
II
När äntligen man reste sig från bordet efter massor
av tal, kom presidenten bort mot Joan. Alla talarna
efter middagen hade talat krig och patriotism, Joan
började längta tillbaka till ammunitionsfabriken, där
hade det varit fredligare. Hon brukade annars icke
smälta inför auktoriteter och såg rätt svalt på
presidenten. Men det var omöjligt att förbli oberörd, när
en man med världens ögon riktade på sig, kom som
han var med världens öde i sina händer och talade till
en, som till en man, en kamrat, vars gillande han gärna
ville förvissa sig om.
— Det finns bara en väg för oss att gå, sade han.
Vad förmår en man mot ödet, när det sänder
händelserna i tunga kolonner emot honom? Känner ni till de
antika tragedierna? Det är ett ämne för en Sofokles
detta: pacifisten, som tvingas att förklara krig just
därför.
För ett år sen hade Joan som medlem av en
freds-deputation uppvaktat honom. Han hade då frågat:
Vad önskar kvinnorna av mig? Joan hade svarat: att
ni skall utföra ett moraliskt hjältedåd. Men han hade
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
