Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jakobs kyrka.
Janson.
263
förenad, hvarigenom Jakobs kyrka är den enda i
Stockholm, som bar ett annex. Folkaummern 10,925.
Jakobs kyrka, S:t, eller kapell i Wisby.
Häraf finnes numera inlet tecken. Den skall blifvit
byggd af LiOändske köpmän, hvilka ock hållit sig
till samma kyrka, af hvilken orsak erkebiskopen i
Riga påstod sig äga rättighet, att förordna om
dess prester och gudsljenst. Men då denna
förmenta rättighet icke kunde styrkas, och biskopen
i Linköping ej kunde lemna kyrkan utan
prester-skap, upplät biskop Henrik den 1272 åt
kyrkoherden i Heliga Trefaldigbets kyrka. Linköpings
biskop stödde sin rätt derpå, att halfva staden Riga
den tiden bestod af endast Gotlländningar. Till
kyrkan skall äfven hört ett nunnekloster, hvilket
likväl icke med ett enda ord omnämnes uti flere
bref angående kyrkan på 12- och 13-bundratalet;
men uli senare tider, särdeles i ett permebref af
år 1420 talas om "sanctimonialibus in ecclesia
Sancti Jacobi apostoli degentibus ville Visbycensis."
Kyrkans förfall daterar sig frän 1509, då
Lybeckarne härjade norra delen af Wisby, hvarest
kyrkan varit belägen.
Jakobs messan bar blifvit firad d. 25 Juli,
hvilken dag var Jakob apostelens dag och ännu bär
hans namn.
Jakt, ett handelsfartyg, af 5 till 30 lästers
dräglighet, med en mast, på hvilken föres ett stort
bomsegel, fock, toppsegel och klyfvare.
JauirifTt, i den gamla Svenskan detsamma som
skymmny, hvarföre det beter i Weslgötha-lagen:
"Tha alt u-ar Jamri/ft, nal ock dayher
Jankowitz, slaget vid. Del stod d. 24 Febr.
1645, emellan Svenskarne under Torstensson, samt
Österrikare och Bäjrare under Hatzfeld, och segern
blef, efter flera timmars skarpt fäktande,
fullständig för de förre, hvilka dervid likväl förlorade 2
öfverstar och 2,000 man döde. Å fiendernes sida
var deremot nederlaget ganska stort. De
förlorade i döde fältmarskalken Götz, som stupade i
början af slaget, till hvars olyckliga utgång för de
sina bans oskicklighet mycket bidrog, 2 öfverstar
och 4,000 man; i fångar sjelfva
öfver-befälhafva-ren, fältmarskalken grefve Hatzfeld, 5 generaler,
56 kapitener och ryttmästare, 163 löjtnanter,
fän-drikar och kornetter, 48 standarer, 34 fanor, 26
kanoner samt all medförd tross. Ibland de
om-ständigbeter, hvilka hufvudsakligen medverkade till
Svenskarnes seger, var dels den inträffade kölden,
hvarigenom de sattes i stånd att passera do tillfrusna
vägarna och fälten, hvilka, både förut och straxt
efter, voro upplösta af tövädret, dels att
Tor-slensson den dagen var så frisk, att ban kunde
sitta till häst och sjelf ordna truppernas rörelser,
ty straxt efter slaget började bans giktplågor ånyo,
och ban måste, såsom förut, begagna sin bängbår. —
Kanonernas dån hördes ända till Prag och
kejsaren, hvilken då befann sig derstädes, for omkriug
i alla kyrkorna att bedja Gud om segern. Då ban
erfor, alt bans böner ingenting uträttat, flydde ban
till Wien.
Jansbrobult, kopparverk, beläget i Gräsmarks
»ocken, Jösse bärad af Wermlands län. Blåsnin-
gar hafva bär varit anställda åren 1838, 1839
och 1841, hvilka blåsningar lemnat 27 skepp:d
garkoppar. De grufvor, hvarifrån malmen härtill
varit hemtad, äro belägne i Gunnarskogs socken
af samma härad, och ehuruväl fyndigbeten i dem
något tilltagit, äro utsigterna föga lofvande.
Janson, Maria, fru, eller som bon mer
karakteristiskt kallades efter sia boningsort: Kisa-Mor,
var en qvinna af folket, som genom sin
verkningskrets varit känd, åtminstone till namnet, i bela
Sverige. Maria föddes 1791 i Ilardemo socken på
hemmanet Qvamtorp, som för omkring femtio år
sedan ägdes af Marias fader, en välmående bonde
vid namn Jan, allmänt kallad Lake-Jan. Af sina
fäder bade Jan ärft flera urgamla recepter, hvilka
satte honom i stånd att behandla de vanligare
förekommande sjukdomarne, hvarföre ban äfven var
flitigt eftersökt af allmogen der i trakten, och
verkställde mer än en lycklig kur, som innan kort
förskaffade honom en vidsträckt praktik. Till
denna ärfda skatt af kunskaper inom läkekonstens
område lade ett långt lifs erfarenhet ett icke
obetydligt förråd af vetande, så att den gamle Jan
de senare åren af sitt lif allmänt ansågs som den
bästa och rätta jordiske bjelparen i nöden.
Några märkliga resultater af hans skicklighet bar
traditionen ej förvarat; dock är det säkert, att
äfven ban lefvat en lång tid i tacksamt minne hos
mer än en, hvars helsa han återställt. Ilans
dotter Maria uppväxte under faderns ögon, ett
dagligt vittne till hans utöfning af läkarekonsten.
Denna omständighet, jemte ett inom slägten ärftligt
anlag för denna konst, får man tillskrifva den
tidigt hos Maria väckta hågen att vara sin fader
be-bjelplig vid dess kurer. Den lilla flickan visste
intet nöjsammare, än att i tysthet lyssna till de
råd Läke-Jan gaf sina patienter, och härigenom
fastnade mycket i det späda minnet. Sin första
kur verkställde hon på en bonde, som afbrutit
benet. Utan faderns vetskap spjelkade hon det
och anlade ett ordentligt förband derå. Fadern
fann det mycket väl gjordt; men dottern fick
likväl uppbära handgripliga tillrättavisningar af
honom. Ilon hade beslutat att lefva ogift; men på
faderns befallning gifte hon sig med en ung
hemmansägare, Anders Olsson, och i följd häraf afhöll
bon sig från all praktik i läkarekonsten, till dess
det mindre lyckliga äktenskapet föranledde en [-skil]smessa,-] {+skil]s-
messa,+} hvarefter Maria Janson åter började sin
praktik. Hennes farmaceutiska kunskaper voro
visserligen ej vidsträckta; men det fordrades ej heller
Tör hennes sätt att gå tillväga; hennes läkemedel
voro alltid de enklaste, sällan begagnade hon mer
invecklade komposita, och anlitade alltid vid
sådana tillfällen den närmast boende apotbekaren.
År 1814 nedsatte bon sig på en liten egendom
Katrineberg, i Horns socken af Östergöthland,
hvartill Kisa var närmaste gästgifvaregård, dit hon i
början vanligen stämde rådfrågande patienter sig
till möte, och hvaraf hon fått sitt rikskunniga
tillnamn af Kisa-Mor. Till och med från
hufvudstaden anlände personer, för att af henne hemta råd
och hjelp, särdeles var detta fallet åren 1824 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
