- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Andra delen. H - M /
264

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlösen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

264

Jansson.

JnnmuD.

1825, och föranledde hennes resa till Stockholm
det senare året, der bon fick förmånen att
ådagalägga sin skicklighet inom de högsta kretsar i
samhället. Detta så allmänna förtroende bade till
följd hennes examinerande af Stockholms läkare,
och sundhetskollegii härpå grundade tillstånd för
Maria Janson att utöfva läkarekonsten. — Maria
Janson var för öfrigt en rask husmoder. Praktisk
jordbrukare, visade bon sig äga förmåga, framför
mången karl, att bedöma hvad som erfordrades för
uppbjelpandet af en vanskött jord. Snickra, timra
och smida voro yrken, för hvilka hon ej var
fremmande. Att hon rikligen belönades för sin praktik
torde kunna slutas deraf, att då bon afled, i
början af år 1842, efterlemnade bon en förmögenhet
af 50 till 60,000 R:dr, oaktadt bon älskade
väl-lefnad, ett godt och väl besatt bord.

Janisun, KrlU. Denne man, som vunnit en viss
ryktbarhet och kommer att intaga ett rum i Svenska
kyrkans historia, men på de mörka bladen om det
religiösa svärmeriets förvillelser, är född år 1808 i
Biskopskulla socken af Upsala län. Fadern, som var
bonde, flyttade derifrån till Tborstuna , der sonen,
Erik, arrenderade ett hemman i Sänkarby af
Osterunda församling, hvarest han gjorde sig känd som en
skicklig, klok och arbetsam jordbrukare, hvars
förstånd och insigter betydligt höjde bonom öfver bans
omgifningar. Religionsgrubbel störde likväl först
bans egen frid och sedan så många andras. Ilan
studerade flitigt Arndts "Sanna Kristendom", Luthers
och flera andras skrifter; men hemtade derur icke
kristlig ödmjukhet, ulan andeligt högmod, hvartill
han redan förut hade alltför stora anlag, jemte bat
emot just dessa författare, dem ban sedan
fördömde och föikättrade. Ar 1842 företog ban sig,
att, såsom hvetmjöls-försäljare, resa omkring och
besökte i Januari 1843 Helsingland, dit ban
sedermera flyttade med hustru och barn. Här
förvärfvade ban snart anhängare, hvilkas antal
likväl icke torde hafva stigit mycket öfver 400, och
som hade sitt förnämsta stamhåll i Alfta
församling. Hans sekt öfverensstämmer så vida med
läsarne, att den anser bibeln för den hufvudsakligaste
källan till all upplysning, all andelig kunskap; men
skiljer sig i andra hänseenden från dem och går så
långt, att den icke blott förkastar alla af menniskor
skrifna böcker, utan äfven förbränner dem
offentligen. Den första handling af detta slag
företogs d. 11 Juni 1844, hos bonden Anders
Olsson i Tronberg, dit folket äfven från andra
socknar förde sina böcker, bestående i Luthers, Arndts,
Scrivers, Nordborgs och fleres skrifter, hvartill
äfven sedermera kommo psalmbok och katekes,
jemte alla nykterhetsskrifter, som kunde
öfver-kommas. Härunder sjöng hopen: "Tackom och
lofvom Herran", samt en och annan yttrade till och
med, att de framdeles skulle bränna sjelfva sina
presters och profeters ben, eller åtminstone att de
Lutherske presterne skulle få bli deras "spögubbar."
Några ville taga permarna af böckerna, emedan
de kunde vara användbara till något; men dervid
ropade Erik Jansson: "Förbannad vare den, som
lager pennan af afgudarne!" Dylika bräuneoffer

förnyades sedermera flera gånger, så länge någon
annan bok, än bibeln, fanns qvar hos hans
anhängare. Deras författare ansågos förtjente af ett
lika öde och en förbannelse uttalades öfver den,
som icke trodde, att Lutber sjelf skulle brinna i
helvetet. I strid med hans yrkade lära om
för-dömligheten af allt menskligt skriftställeri i
religiösa ämnen, bar ban sjelf utgifvit flera skrifter,
t. ex.: En härlig beskrifning på menniskans tillväxt,
ild hon hell är, enligt Johannes 15 Cap., inympad
uti det sanna vinträdet Christo; Några ord litt Huds
församling; Ett afskedstal titi alla Sveriges invånare,
som har föraktadt mig, den Jesus hafver sändt;
eller förkastat det namnet Erik Jansson, såsom
orent, for del jag har bekant "Jesu namn" inför
menniskor, och framför allt en 226 duodes-sidor
stark psalmbok, kallad: Några Sånger saml böner
författade af Erik Jansson, jemte en katekes,
utvecklande bans lärosatser, allesammans tryckta
på sektens eget tryckeri i Söderala, men,
såsom det pä titelbladet heter: hos Blombergsson
i Söderhamn. — Sektens bufvudläror äro: att de
trogna, d. v. s. de, som tro på Erik Jansson, icke
kunna synda, utan äro fullkomliga, att de icke
känna någon uppstigande syndig lust, ingen
begärelse till det onda, ingen frestelse inom sig, utan
hafva en ostörd samvetsfrid och ro, erfara en
oupphörlig fröjd i den heliga anda, behöfva ingen
syndabekännelse, o. s. v. Erik Jansson är af Gud sänd
att lära folket skriftens lära, hvilken biltills blifvit
förfalskad, samt att upprätta Kristi kyrka. Guds anda
talar igenom honom, hvaraf följer, att allt det
ban förkunnar är Guds ord. Alla andra äro
falska profeter; men isynnerhet äro de, som göra
Erik Jansson motstånd, straffvärda, emedan de
förhindra skriftens lära och strida emot Frälsareu.
Öfver dem må man bedja till Gud, att de inåtte
falla ur den ena synden i den andra, och ej
komma till Guds rättfärdighet. E. Jansson sjelf är
ofelbar och kan ej tillåta någon pröfning af sin
lära, hvarföre också de, som tro på bonom, icke
hafva behof att pröfva sig sjelfva, ty skulle de
tro alt de hade synd, så bade de äfven sådan;
men tro de det icke, sä hafva de ej heller nngou
synd. — Två dagar efter den första
uppbränningen af böckerna, arresterades Erik Jansson,
hvartill erfordrades 40 eller 50 man, emedan bans
anhängare sökte forsvara honom. Han fördes till
Gefle och derifrån till Westerås, hvarest ban
sattes under läkares och sloltspredikants vård.
Två af bans lärjungar hade under liden begifvit
sig lill Stockholm, att ulveika bans befrielse, och
ransakning företogs om förloppet. En annan gång
inställdes ban, på kongl, befallning, till
kansliförhör i Westeräs, der han forsvarade sig med
bibelns ord, sägande, att ban icke funnit någon
prest i riket, som predikade delta rent och
oförfalskadt. Inför dom-kapitlet i Upsala, dit han
for-passades, sedan han andra gången blifvit häktad,
efter den andra bokbränningen, afgaf ban en
förklaring, hvari han försigtigt undvek alt vidröra
några af sina egentliga irrläror, och hvarföre ban
icke heller kunde fållas, utan undslapp med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:11:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/2/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free