Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De unga damerna satt dels inne i rummet, dels ute på
balkongen; de förstnämnda på kuddar av Utrechtsammet,
invävd med guld, de sistnämnda på låga stolar, skulpterade
med blommor och figurer. Var och en av dem höll i sitt knä
en del av ett stort broderiarbete, på vilket de alla arbetade
tillsammans och varav ena änden låg på golvmattan.
De pratade allesammans med dessa dämpade röster och
dessa halvkvävda små skratt, som är så vanliga bland en
samling unga flickor, då en ung man är närvarande. Den
unge mannen, vars närvaro framkallade alla dessa små drag
av kvinnligt koketteri, tycktes å sin sida taga föga notis
därom, och medan de vackra flickorna tävlade om att ådraga
sig hans uppmärksamhet, var han upptagen av att med sin
hjortlädershandske polera spännet på sitt bälte.
Gång på gång tilltalade den gamla damen honom med
dämpad röst, och han svarade så gott han kunde, med ett
slags tankspridd artighet. Av madame Aloises småleenden
och menande åtbörder samt de blickar, hon kastade på sin
dotter Fleur-de-Lys, då hon talade med kaptenen, framgick
det tydligt, att det var fråga om någon ingången förlovning
eller någon förestående förmälning mellan den unge
mannen och Fleur-de-Lys. Och av officerens likgiltiga uppsyn
var det ävenledes lätt att förstå, att det från hans sida inte
längre var fråga om kärlek. Hela hans uppträdande
förrådde förlägenhet och leda.
Den goda damen, som i likhet med alla andra ömma
mödrar var alldeles betagen i sin dotters behag, märkte inte
den unge officerens brist på entusiasm, utan vinnlade sig
ytterligare om att i en viskning för honom framhålla det
fulländade behag, varmed Fleur-de-Lys använde sin nål och
sitt silke.
— Hör på, lilla kusin, sade hon, i det hon drog honom i
rockärmen för att kunna viska i hans öra. Titta på henne —
se, så hon lutar sig ned efter någonting.
— Ja, verkligen, svarade den unge mannen och försjönk
åter i sin kalla, förströdda tystnad.
Strax efteråt måste han åter luta sig ned, och dame Aloise
viskade till honom:
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
