Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har ni någonsin sett ett älskligare och gladare ansikte
än er fästmös? Kan det finnas något fagrare eller ljuvare? Ar
inte hennes händer fulländade? Och denna hals — är den
inte smidig som på en svan? Emellanåt riktigt avundas jag
er. Vad ni är lycklig, som är man, ni vildbasare? Är inte min
Fleur-de-Lys beundransvärt vacker? Är ni inte lidelsefullt
förälskad i henne?
— Jo visst, svarade han, som hela tiden tänkte på något
annat.
— Tala då med henne, sade dame Aloise och sköt honom
plötsligt ifrån sig. Säg någonting till henne. Ni har börjat bli
riktigt blyg.
Vi kan försäkra läsaren, att blyghet ingalunda var vare sig
ett fel eller en dygd, som kaptenen var i besittning av. Han
försökte emellertid göra, såsom han blivit ombedd.
— Kära kusin, sade han, i det han närmade sig
Fleur-de-Lys, vilket är ämnet för det broderi, ni arbetar på?
— Käre kusin, svarade Fleur-de-Lys i smått retlig ton,
det har jag redan sagt er tre gånger. Det är Neptuni grotta.
Det var uppenbart, att Fleur-de-Lys bättre än modern
genomskådade kaptenens kallsinniga, förströdda
uppträdande. Han insåg nödvändigheten av att "göra" litet
konversation.
— Och för vem är detta neptuni avsett? frågade han.
— För klosterkyrkan Saint-Antoine des Champs,
svarade Fleur-de-Lys, utan att höja blicken.
Kaptenen tog upp en flik av broderiet.
— Kära kusin, vem är den där tjocka gendarmen med
utspända kinder, som blåser i trumpet?
— Det är Triton, svarade hon.
Det låg alltjämt en viss retlighet i Fleur-de-Lys’ korta
svar. Den unge mannen förstod, att det var absolut
nödvändigt för honom att viska någon liten komplimang i hennes
öra. Följaktligen lutade han sig ned för att göra det, men
han kunde inte hitta på något ömmare och förtroligare än
detta:
— Varför går er mor alltid i den där klänningen med
vapensköldar på, liksom våra mormödrar gjorde under Karl
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
