Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 1. Faran av att anförtro sin hemlighet åt en get
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derade, vita klänningsliven, som beklädde deras skuldror
och enligt tidens sedvänja framhöll den knoppande,
jungfruliga barmen, av deras dyrbara underklänningar, som var
ännu dyrbarare än överklänningen (beundransvärda
koketteri!) av tyllen, sidenet och sammeten och framför allt av
deras händers vithet framgick det tydligt, att de var förnäma
och rika arvtagerskor.
Det var i själva verket demoiselle Fleur-de-Lys de
Gonde-laurier och hennes väninnor Diane de Christeuil, Amelotte
de Montmichel, Colombe de Gaillefontaine och lilla de
Champchevrier, alla flickor av goda familjer och i detta
ögonblick samlade hemma hos den välborna fru de
Gonde-laurier av den anledningen, att hertigen av Beaulieu och
hans gemål i april skulle komma till Paris för att utse
hovdamer åt prinsessan Margareta, då man i Picardie skulle taga
emot henne av flamländarna. Alla adliga godsägare på
trettio mils omkrets sökte vinna denna ära för sina döttrars
räkning, och många av dem hade redan skickat dem till Paris.
De unga damer, som nu var samlade, hade av sina föräldrar
anförtrotts åt fru Aloise de Gondelauriers ömma
omvårdnad. Hon var änka efter en f.d. officer vid kungens
bågskyttar och levde numera mycket tillbakadraget tillsammans
med sin enda dotter i huset mitt emot Notre-Dame.
Balkongen, på vilken dessa unga damer nu satt och roade
sig, hörde till ett rum, dyrbart tapetserat med gulbruna
flamländska gyllenläderstapeter. Takbjälkarna fångade
blicken med sina målade eller förgyllda fantastiska sniderier.
Små emaljerade pjäser glittrade här och var på kistornas
sällsamt snidade lock. I bakgrunden till detta rum satt i en
röd sammetsfåtölj, som stod invid en eldstad, prydd med
prunkande vapensköldar, fru de Gondelaurier, vars
femtiofem år lästes lika tydligt i hennes klädsel som i hennes
ansikte. Bredvid henne stod en ung man med ett ganska vackert,
ehuru litet tillgjort och skrytsamt ansikte, en av dessa vackra
karlar, som alla kvinnor tycker om, fast deras uppsyn är just
sådan, att den kommer allvarliga män att ruska på huvudet.
Den här ifrågavarande unge kavaljeren bar den lysande
kaptensuniformen vid konungens bågskyttar.
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
