Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brynstål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
BRY
BRY
BRYTNSTÅL, o. 5. Särskilt beredl »tycke af
»lål, hvarmed skärande verktyg kunna hvässas.
BRYNT, part, af Bryna. Brukas nästan
ad-Jeklivt i uttrycken: B. smör, b. socker, m. fl.
BRYTA, v. a. 3. Ind. pres. sing. Bryler; pl.
Bryla. Irnperf. sing. Bröt; pl. Bröto. Imper.
Bryt. Konj. Impf. Bröle. Sup. Brutit. Part,
akt. Brytande; part. pass. Bruten. 4) a) Trycka
hårdt åt samma håll på ändarna af en sak, så att
sammanhanget emellan dess delar på ett eller flera
ställen upphåfves; äfv. trycka något våldsamt vid
ändan, så all det antingen helt och hållet eller
till cn del brister af. B. ell bröd, en brödkaka.
B. bröd i mjölken. B. något midl i tu, på
flera ställen. B. löf, qvislar, genom brytning
afskilja löf, qvistar ifrån trädet. B. halsen af
någon. B. halsen af sig. B. en arm, ett ben,
genom olyckshändelse bryta benpipan i arm, ben.
B. cll sigill. B. ell bref, bryta sigillet på ett
bref och öppna det. B. en försegling, bryla
lacket, hvarmed något blifvit försegladt. B. ur
led, bryta en lem, så att han går ur led.
Neutralt säges: B. på någol, hålla på att bryta
något. (Fig.) B. sina bojor, kedjor, sill fång sel,
befria sig ur fängelse, fångenskap, ifrån trälilom,
tvång, förtryck. — I utsträckt mening sades
fordom: B. en lans med någon, rida spärr emot
någon vid ett tornerspel; (fig.) mäta sig, täfla med
någon i cn sak. — B. af, sc Afbryta, v. a. 4.
— B. sö nder, se Sönderbryta, m. fl. — Syn.
Bryta i tu, i stycken, Afbryta, Sönderbryta. —
b] Med våld genomtränga, nedbryta, lossa. B. ell
slängsel, ell hinder. B. isen, bryla väg genom
is; (fig.) taga första steget, öfvcrvinna första och
värsta svårigheterna af en sak, ett företag. — B.
af, se Afbryta, v. a. 2. B. bort, ifrån, igénom,
se Bortbryta, B. lös eller löst, se
Lösbry-ta. B. néd, undan, upp, ut, ur, se
Nedbryta Jec. — c) Arbeta lös genom gräfning,
sprängning, o. s. v. B. malm, sten. — B. börl, bryta
och bortföra. B. fram, bryla och framföra,
framskaffa. B. upp, bryta och upptaga, bortföra, t.
ex.: B. upp malm. B. upp isen på en gata.
B. upp en gala, taga upp stenläggningen på
en gata. B. upp mark, äfv. b. mark, genom
sprängning, gräfning och medelst begagnande af
jernspett m. m. d. göra mark fri från stenar,
stubbar och rötter, så alt den kan odlas. Äfv.
säges: B. åker, d. v. s. rödja mark till åker.
Likaledes: B. väg, rödja och jemna mark tillväg.
B. upp munnen, (änderna på någon, med våld,
genom något dertill passande ämne, skilja i sär
tänderna på någon, t. ex. på en, som fåll anfall
af fallandesjukan. — d) Vika. Säges i fråga om
stärkt linne, hårdt dekateradt kläde, serveter m. m.
Den nyss stärkta kragen har genom
vårdslöshet af pigan blifvit bruten, så all den icke kan
begagnas. Del der klädet är icke godt: del
låler b. sig. B. serveler, vika dem så, att de
antaga ett prydligt utseende, för alt begagnas på
ett dukadl bord eller att läggas öfver ett
nattduks-bord, ett kaffebord, o. s. v. — Syn. Se Vika. —
e) (fys.) Säges om ell medium, då det ger annan
riktning åt ljuset. Vattnet b-lcr ljusstrålarna.
— f) (mål.) B. en färg, blanda upp den med en
annan, för att deråt gifva cn ljusare anstrykning,
skiftning. — g) (ridk.) Sadeln b-ler hästen,
skaf-ver honom på skinnet, sårar, skadar honom. —
2) (fig.) 4) a) Låta upphöra. B. vänskapen med
någon. B. freden. B. lystnaden. B. cn
förtrollning. B. laget, vara den förste, som tar
afsked och lemnar ett sällskap. (I brädspel) B.
ett band, flyila bort en eller flera brickor Ifrån
ett band, så att en blottad står qvar. — B. af,
se Afbryta, 3. — Syn. Afbryta. — b) Antingen
tillfälligtvis eller för alltid upphöra all iakttaga,
atl uppfylla (en förbindelse, en pligt, o. s. v.). B. sin
äkta trohet, sin ed, sill ord, sill löfte, en
förbindelse, ell kontrakt. B. lagen, öfver!rada den.
B. en dom, ej ställa sig den till efterrättelse.
B. sabbaten, kränka sabbatens hclgd. B. fastan,
öfverträda fast lagsregeln. B. cdsörc, begå
cdsöre-brott (se d. o.). — Syn. öfverträda, Bryta emot,
Kränka, Svika. — c) Begå något lagstridigt,
syndigt. Förekommer i denna bem. endast i
negativa eller frågande satser. Jag vet mig ingenting
hafva brutit. Hvad har jag brutit emol dig,
efler du så förföljer mig? — Syn. Begå,
Förbryta. — d) Hejda. göra mindre våldsam, minska,
försvaga. B. strömmens, vågornas våldsamhet.
Deras hjellemodiga motstånd bröt fiendens
häftiga anfall. Denna svåra sjukdom bröl hans
starka nalur, hans ovanliga kroppskrafter.
Motgången har brulil hans stolla sinne, hans
högmod. — e) Gifva annan riktning, vändning,
förändra. B. någons lur i spel, b. luren, gifva
spellyckan annan vändning. B. smaken, genom
någon tillsats göra smaken på cn gång mer
retande och behaglig. — f) (boktr.) B. öm, pa, se
Ombryla, Påbryla. — V. n. 4) Våldsamt
framtränga. Åtföljes i denna bem. alltid af partiklar.
B. fram, igénom, in, se Frambryta,
Genombryta, Inbryta. — B. löst, med våldsamhet
utbrista, t. ex.: Ovädret b-ler snart löst. Syn. Se
Utbryta, v. n. — B. upp; a) Se Uppbryta, v.n.;
— b) Åter öppna sig. Såret har åler brutit
upp. Sjön har brutit upp, isen på sjön har
brustit sönder, så att dess vatten går öppel. —
c) B. upp med någon, sc Bryla, v. n. 4. — B.
ut, se Utbryta, v. n. — 2) I uttalet af ett språk
gifva orden en oriktig tonvigt, i öfverensstämmelse
med ett främmande språk. B. i uttalet. Ehuru
ulländning, talar han dock språket, utan alt b.
B. på tyska, gifva orden en tonvigt, lånad ifrån
bruket i tyskan. — 3) Förbryta sig, fela (mot
pligt. samvete eller emot en person). Hvari har
han brulil? Jag vel mig på intet sätt hafva
brutit emol dig. Han har brulil emol både
Gud och menniskor. B. mot lagen, öfverträda
den. Jfr. Bryla, v. a. 2, c. — Syn. Se Fela. —
4) B. med någon, afbryta sin förbindelse med
någon, ej mer behandla någon som vän. De
hafva brulil med hvarandra. — 5) (sjöt.) B. i
trumpet, förkorta ett tåg. — B. sig, v. r. 4)
a) Genom olyckshändelse få benet i cn kroppslem
brutet eller bragt ur sitt rätta läge. B. sig i
armen, i benet. — b) Häftigt tillbakakastas,
hejdas, försvagas i slyrka, möta motstånd. Hafvel,
vågen b-ler sig emol stranden, klippan. — c)
Säges om tyg, kläde, som hastigt blir nött på
ställen, der det lägger sig i veck. Delta tyg
b-ler sig. — d) (fys.) Säges om ljuset, då det,
vid öfvergången ifrån ett medium till ell annat
med olika täthet, får en förändrad riktning.
Sol-slrålarne b. sig i vallen. — e) Har i
förbindelse med vissa partiklar betydelsen: våldsamt
tränga sig. t. ex.: B. sig fråm, med våld
framtränga. B. sig igénom, med våld genomtränga.
B. sig in, med våld intränga, t. ex.: B. sig in
i ell hus. B. sig ut, med våld bana sig väg ut,
t. ex.: B. sig ut ur fängelset. — 2) (fig.) a)
Förändras, få annan vändning. Sjukdomen b-ter
sig, har kommit till den punkt, då det blir bättre
eller sämre. Kölden har brulil sig, mildrat». —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
