Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brytande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRY
BRA
255
Syn. Se Minskas, — b) Förlora sin styrka,
blifva ulan verkan, vid ett mötande motstånd.
Fiendens våldsamma anfall bröt sig emol
Sven-skarnes orubbliga ståndaktighet. Det
allmänna hatet bröl sig emot hans ståndaktighet.
BRYTANDE, n. 4. i) (aktivt) Handlingen, då
man bryter, då något brytes (för alla
bemärkelserna af Bryta, v. a.). Brödets b. i nattvarden.
Förseglings b. Eli slängsets b. B. af malm,
slen. Servelers b. (Fig.) Fredens, lystnadens,
ell löftes b. Fastans, sabbatens b. — 2)
(neutralt) Omständigheten, alt man bryter i uttalet.
B. på lyska. — Syn. Rrytning.
BRYTARE, m. 5. En, som bryler. Brukas blott
i sammansättningar, såsom: Sallbrylare,
Malmbry-tare. Fredsbrytare, m. fl.
BRYTBAR, a. 2. (vetensk.) Som kan brytas.
BRYTBARHET, f. 3. (vetensk.) Egenskapen
att kunna brytas.
B RYT KAM, m. 2. pl. — kammar, (klädesf.)
Verktyg, hvarmed ull redes, bestående af ett öfver
trä fastadi läder, i hvilket hakar af ståltråd äro
radvis insatta.
BRYTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
bryler, då något brytes (för alla bemärkelserna under
bem. 4. af Bryta, v. a., dock helst för c, d, e och f).
B. af malm, sten. Servelers b. Färgers b.—
För de figurliga bemärkelserna af Bryta, v. a.
kan Brytning icke väl nyttjas, utom förl,e, t. ex.:
Smakens b. Turens b. — Förekommer i
åtskilliga sammansättningar, såsom: Grufbrytning,
Malmbrytning, Stenbrytning, Färgbrytning, m. fl.,
hvilka ses på sina ställen. — 2) Omständigheten, att
man bryter i uttalet. B. i uttalet. B. på lyska.
— 3) Vänskaps, förbindelses, öfvcrenskommelses
upphörande. Del har kommil till b. dem
emellan. En b. har inträffat emellan hofven i
Berlin och Wien. — 4) B. i en sjukdom,
plötslig förändring i en sjukdom, hvarigenom den
sjuke antingen blir bättre cller sämre. Se äfven
Feberbrytning, Frossbrytning. (Fig.) B. i
tänkesätten, förändring i tänkesätten, hvarigenom
motsatt åsigt om person eller sak blifver rådande. —
5 Brutet ställe. — Syn. Brolt. — G) (fys.)
Ljus-stråla rnes b., deras afledning ifrån räta linien,
vid öfvergången i sned riktning ifrån ett medium
till ett annat af olika täthet. Kallas äfven
Re-fraktion.
BRYTNINGSPUNKT, m. 3. (fys.) Den punkt,
der en ljusstråle, som öfvergår till ett annat
medium. brytes.
BRYTNINGSTID, m. 3. Tiden för brytningen
i cn sjukdom.
BRYTN1NGSVINKEL, m. 2. pl. — vinklar.
(fys.., Den vinkel, som uppkommer vid ljusstrålars
brytning.
BR YTSTÅNG, f. 3. pl.– slänger. Se Bräckslång.
BRYTSÄR, n. 5. Skada, som en häst far,
genom tryckning af sele eller sadel, eller genom
annat slags tryckning.
BRÅ, v. n. 2. Se Brås.
BRA BÄNK, m. 2. Se Brobänk.
BRÅCK, n. 5. 4) Sjukdomstillstånd, då en uti
en kavitet innesluten kroppsdel, till följe deraf att
betäckningen på något ställe brustit, utträder ur
sitt rätta läge. Bildar cn mängd sammansättningar,
såsom Blodbråck, Bukbråck, Ljumskebråck, m. fl.,
hvilka ses på sina ställen. — 2) Kroppsdel, som
sålunda utträdt ur silt rätta läge, cller åter blifvit införd
och genom bråckband hindras att vtterligare utträda.
BRÅCKAKTIG, a. 2. och
BRÅCK ARTAD, a. 2. Som liknar bråck.
BRÅCKBAND, n. 5. Enkom fnrättadt
bandage, hvarmed kroppsdelar, der bråck förefinnes,
hållas i sitt rätta läge.
BRÅCKHÅLLARE, m. 5. Särskilt apparat med
stålfjädrar, hvarmedelst ett bråck af svårare
beskaffenhet hålles uppe.
BRÅCKLÄKARE, m. 5. Läkare, som
isynnerhet egnar sig ål behandling af bråcksjukdomar.
RRÅCKPLÅSTER, n. 5. Plåster, som
begagnas attn lägga på bråck.
BRÅCKPÅSE, m. 2. pl. — påsar. Se
Bråcksäck.
BRÅCKSKÄRARE, m. 5. (fordom) Person,
kunnig i bråckskärning, och hvilken som yrke
utöfvade denna konst.
BRÅCKSKÄRNING, f. 2. Fordom bruklig
operation, då medelst kirurgiska instrumenter
öppningen, hvarigenom ett bråck utfallit, vidgades, så
att det åter kunde införas.
BRÅCKSVULST, m. 3. Svulst, förorsakad af
ett bråck.
BRÅCKSÄCK, m. 2. Säckformig utvidgning af
bukhinnan, uppkommen derigenom, att inelfvorna
trängt bukhinnan nedåt genom någon naturlig eller
tillfällig öppning.
BRÅCKÖRT, f. 3. Se Vägört.
BRÅD, a. 2. 4) Som försiggår fort, hastigt.
En alltför b. utveckling af själens
förmögen-heler är icke nyllig. — Syn. Se Hastig. —
Som inträffar plötsligt, oförmodadt. En b. död,
afresa. B. skilnad, se Brådskilnad. — Syn.
Oförmodad. — 3) Som fordrar brådska,
skyndsamhet. Under b-as(c liden, när man har som
mest att göra. — Brukas för denna bem. oftast i
förbindelse med verbet Vara, impcrsonclt, t. ex.:
Del är mycket b-l dermed. När del var som
b-ast. — Hafva b-l, b-l om, hafva göromå), som
fordra skyndsamhet. Han har fasligt b-l om
med del, all göra det. Få b-l om, få något att
göra, som fordrar skyndsamhet. Du skall tro,
han fick b-l om att laga Ull hallen, när han
fick sc L. inträda. Göra sig b-l. b-t om,
brådska. Del år icke vårdl all göra sig så b-l,
så b-l om [med den saken, all göra del), vi
hinna nog. Icke göra sig myckel b-l med all
betala, vara trög alt betala. Uttrycket B-l om
brukas ofta nästan adverbiall, t. cx.: Del är ej
b-l om. ej så b-l om med det, alt göra del. —
Syn. Brådskande.
BRÅDD, se Brodd.
BRÅDJUP, a. 2. Som med ens, utan
föregående sluttning blir djup. Ell b-l ställe. Del är
b-t der. — S. n. 5. Tvärbrant djup, djup med
branta sidor. (Bråddjup.]
BRÅDKAST, n. 5. (fam.) I b-ct, snart. Det
händer ej i b-el. — Syn. Se Snart.
BRÅDKORN, n. 5. Ett slags korn, som
mognar mycket tidigt.
BRÅDMOGEN, a. 2. neutr. — et. Som
mognat allt för tidigt. B. frukt. Brukas äfven fig. i
fråga om menniskor, då deras själsförmögenheter
allt för tidigt utvecklat sig, t. ex.: Ell b-cl
förstånd.
BRÅDMOGENHET, f. 3. Egenskapen alt vara
brådmogpn.
BRÅDRIK, a. 2. Som blifvit mycket hastigt rik.
BRÅDSKA, f. 4. 1) Skyndsamhet, hastigt
verkställande, utförande. Denna affär fordrar
mycken b. — Syn. Se Skyndsamhet. — 2) Behof af
skyndsamhet. Dermed har, är ingen b. Del är
alldeles ingen b. att gå dil. — 5) Ifver att
skynda sig, otålighet. Han har mycken b. att få slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
