Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brygg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRY
afseende på beskaffenheten. Denna b. är ganska
god. — Jfr. Brygg, 2.
BRYGG, n. 5. 1) Handlingen, förrättningen,
då man brygger. — 2) Allt det dricka, Öl o. s. v.,
som på en gång brygges eller blifvit brygdt.
Brukas mest i afseende på sort och qvantitet. EU b.
öl, por ler. Elt ansenligt b. Eli b. på två
tunnor malt. — Jfr. Brygd, 2.
BRYGGA, f. 4. 1) Byggnadsverk, som utgör
fortsättning af väg öfver vatten. Är liktydigt med
Bro. men brukas icke gerna om fasta broar med
hropelare eller bro-kar. Slå en b. öfver en flod.
Bildar en mängd sammansättningar, t. ex.
Flottbrygga. Vindbrygga, m. fl., hvilka ses på sina
ställen. Jfr. Bro, 4. — 2) Slrandbrygga, för fartyg
och båtar att lägga till vid, eller för tvättning, o.
s. v. Äfven för denna bem. är Bro i allmänhet
liktydigt, men säges dock icke om de smärre,
såsom tvättbry ggor, eller sådana som äro utlagda till
vattenhämtning, o. d. För benämningen Bro
fordras ett fastare byggnadssätt.
BRYGGA, v. a. 2. i) Tillreda dricka af alla
slag (äfv. mjöd, ättika, m. m.). B. dricka, öl,
porler, mjöd, ättika. Brukas ofta absolut, l.ex.:
Hon håller på all b. (Fig. fam.) B. ihop något
emot en, skaffa någon förtret, tillrättavisning, o.
a. v. — 2) (fam.) Säges på skämt om
tillredningen af vissa starka drycker, isynnerhet punsch.
B. en bål punsch.
BRYGGANDE, n. 4. Beredningen af dricka,
m. m. — Syn. Se Bryggning.
BRYGGARE, m. 3. Ägare till eller
arrenda-tor af ett bryggeri.
BRYGGARDRÄNG, m. 2. Person, i tjenst
antagen hos en bryggare, för att biträda vid
tillredningen af dricka.
BRYGGAREMBETE, n. 4. Förening af
samtliga bryggarnc i en stad till befrämjande af deras
gemensamma bästa. — Syn. Bryggarskrå,
Bryg-gargille. [-ämbete.]
BRYGG AR FRU, f. 2. En bryggares hustru
eller enka efter en bryggare.
BRYGG ARGILLE, n. 4. Se Bryggarcmbete.
BRYGGARKÄRRA, f. i. Enkom inrättad
kärra för utkörande af dricka från ett bryggeri till
enskilta kunder eller till försäljningsställen.
BRYGGARLÖN, f. 3. Afgifl till en bryggare,
då han för enskilt persons räkning brygger dricka
af malt, som denne sjelf tillsläppt. — Syn.
Bryg-garpenningar.
BRYGGARPENMNGAR, m. 2. pk Se
Bryggar lön.
BRYGGARRÄTTIGIIET, f. 3. Rättigheten
att brygga for allmänhetens behof och till
försäljning.
BRYGGARSKRÅ, n. 4. Se Bryggarembele.
BRYGGARTAXA, f. 4. Af vederbörande
myndighet fastställd taxa för allt slags dricka, som af
bryggare beredes.
BRYGGERI, n. 3. 4) Sammanfattningen af
alla de arbeten, som erfordras för beredande af
dricka. — 2) Konsten att bereda dricka. — 3)
En bryggares yrke. — Syn. Se Bryggeriyrke. —
4) Dertill hörande inrättning med nödiga redskap.
— Syn. Bryggeriverk. — 5) Sjelfva stället med
underlydande tillhörighetcr, der cn sådan
inrättning bctinncs.
BRYGGERIHANDTERING, f. 2. Se
Bryggeriyrke.
BRYGGERIVERK, n. 3. Inrättning, med dertill
börande redskap, till beredande af dricka. — Syn.
Bryggeri.
BRY 253
BRYGGERIYRKE, n. 4. En bryggares yrke.
— Syn. Bryggeri, Bryggerihandtering.
BRYGGERSKA, f. 4. 4) Qvinna, enkom
antagen i tjenst, för att förestå brygden på ett ställe.
— 2) (fam. i vårdslöst tal) Bryggarfru.
BRYGGHUS, n. 3. Särskilt hus, eller särskilt
rum i ett hus, der dricka brygges.
BRYGGKAR, n. 3. Stort kar, som begagnas
vid brygd.
BRYGGKITTEL. m. 2. pl. - killiar.
Inmurad stor kopparkittel, hvaruti dricka kokas.
Skrifves äfv. Bryggkellil.
BRYGGKONST, f. 3. Konsten att brygga
dricka.
BRYGGKÄRL, n. 3. Kärl, som begagnas vid
bryggning.
BRYGGMÄSTARE, m. 3. Person, som
förestår ett bryggeri.
BRYGGNING, L 2. Beredande af dricka, m. m.;
jfr. Brygga. — Syn. Bryggande, Brygd.
BRYGG- OCH BROMÄSTARE, m. 5.
Tjen-steman, som har tillsyn öfver bryggor och broar
i en stad eller ett distrikt.
BRYGGPANNA, f. 4. Inmurad stor
kopparpanna, hvaruti dricka kokas.
BRYGGPIGA, f. 4. Piga, som förestår
brygden i ett hus.
BRYGGREDSKAP, m. o. n. 3. o. 3. 4) (neutr.)
Redskap, som brukas vid bryggning. — 2)
(kollektivt; maskulin) Samteliga redskap, som dervid
begagnas.
BRYGGRODER, n. 3. Sc Mäskroder.
BRYGGSÅ, m. 2. Så, som begagnas vid
bryggning.
BRYGG VED, m. 2. sing. Grof ved, som
brän-nes vid bryggning.
BRYGGVERK, se Bryggeriverk.
BRYLLING, m. 2. Benämning på dem, som
äro faders hel- eller halfbroders, faders hel- ellcr
halfsysters barn.
BRYN, n. 3. 4) öfra ytan af något. Säges
endast om jord och vatten, mest i
sammansättningarna Jordbryn, Vattenbryn. — Syn. Se Yla. —
2) Yttersta kanten af något. Brukas endast om
skog, floder och åar. Bildar sammansättningarna
Skogsbryn, Flodbryn, Åbryn, ögonbryn. — Syn.
Sc Kant.
BRYNA, v. a. 4. o. 2. L (af Brun) 4) Göra
eller förorsaka, att något blir brunt, antingen
genom solens inverkan eller genom stekning,
röstning. B. i solen. B. en slek. B. smör, osl. —
B. sig, v. r. Blifva brun.
BRYNA, v. a. 4. o. 2. II. (af Bryne) Göra
hvass medelst bryne. B. en knif.
BRYNANDE, n. 4. Handlingen, då man
bry-nar (för begge verberna).
BRYNE, n. 4. Benämning på föremål,
hvar-mcdelst skärande verktyg kunna hvässas.
BRYNING, f. 2. I) Se Brynande. — 2) Hvad
som genom brynande uppkommit: brun yta på
stekt, o. s. v. — 3) Sättet, huru något blifvit brynt.
Den der b-en på steken kan ingen klandra.
BRYNJA, f. 4. Fordom brukligt
försvarsvapen, som omslöt hela lifvet, och antingen bestod
af ringar eller flätad ståltråd (Ringbrynja,
Spång-brynja), eller ock af små plåtar, lastade vid
hvar-annan som fjäll.
BRYNOST, m. 2. Brynt eller rostad ost.
BRYNSTEN, m. 2. Sten, hvarmedelst
skärande verktyg kunna hvässas.
BRYNSTENSSKIFFER. m. 3. sing. En art
lerskiffer, som kan användas till brynen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
