Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Livsmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att möta honom sista natten varje år. En son blev frukten
av denna förbindelse. Men Pururavas var icke
tillfredsställd med dessa sällan inträffande möten och önskade
därför att bli upptagen bland Gandharvafolket för att alltid
kunna vara hos henne. Gandharverna lärde honom därför ett
särskilt sätt att tända offerelden, varefter han blev odödlig
och kunde vistas bland dem.
Detta är så att säga en omkastad Amor- och Psyke-saga,
i vilken det odödliga väsendets kön är ombytt, och i
romanens gång erinrar den snarast om Orfeus och Eurydike, som
väl bäst torde förstås som en Undine-historia:
kvinnan från andevärlden, vilken under en tid stannar
hos den jordiske mannen, men som hämtas tillbaka till
den värld, där hon hör hemma, och som hon sedan icke kan
lämna. Poängen i Urvasisagan är likväl densamma som i
Psykemyten: det äktenskapliga tabu, och det optimistiska
slut, som Orfeusmyten saknar, är gemensamt för den indiska
och grekiska myten: de älskande förenas till sist i en högre
värld. Men i det djupare innehållet röjes en karakteristisk
skillnad mellan indiskt och grekiskt. Psykes upphöjelse är
etiskt betingad genom hennes prov och Amors förbarmande
över henne, när hon icke består dem; Pururavas uppnår
däremot odödligheten genom en offerhandling — ett äkta
indiskt drag från brahmanismens storhetstid, och hela sagan
synes här vara framställd som en kultmyt för att motivera
denna offerhandlings saliggörande makt.
Även i andra uråldriga äktenskapsseder skänka oss
myterna en inblick; t. ex. hymnen i Rig-Veda (X, 10) om Yama
och Yami, tvillingparet, de första mäniskorna, vilka som
broder och syster måste förutsättas vara upphovet till den
övriga mänskligheten. Det är egendomligt att här se en
senare etisk uppfattning brytas mot den primitiva, vilken
otvivelaktigt ligger till grund för detta samtal mellan brodern
och systern. Hon vill, lämnande alla hänsyn, göra sina
kvinnliga krav gällande; hon gör det pockande och använder
de kraftigaste uttryck. Han avvisar henne ständigt under
åberopande av den blodskam, som de skulle ådraga sig, och
som icke skulle kunna döljas för de allseende himmelska
makterna. Det kan knappast betvivlas, att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
