- Project Runeberg -  Myter och sagor på väg genom världen /
102

(1925) [MARC] Author: Edvard Lehmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Livsmyter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

seder i Europa, nämligen att brud och brudgum icke få se
varandra under en viss tid efter bröllopet, utan måste dölja
sig för varandra, fly för varandra o. s. v. Det är ingen
kyskhetsregel, som här inpräntats, det är en taburegel vilande på
stamlivets och delvis på totemismens förutsättningar. Man
har kallat principen i dessa bröllopsbruk sexuell tabu och
förklarar dem med, att de båda äkta hälfterna, vilka ju i
allmänhet tillhöra olika stammar eller klaner, äro farliga för
varandra liksom alla främlingar, att de innehålla ömsesidigt
fientliga krafter, att de inbördes ha "onda ögon", och att det
därför utom själva bröllopsceremonierna kräves en viss tid
för deras ömsesidiga neutralisering, under vilken de måste
undvika varandra eller åtminstone icke se varandra.[1]

Så allmän är denna tro, att den utom talrika bruk även
givit upphov till en mängd sägner, som bygga på ceremonien.
Man kunde bland dessa nämna den norska "Östen for sol
og vesten for måne", som Asbjörnsen återgivit i sin
underbara sagosamling, och som Holger Drachmann tagit till
ämne för sitt skådespel med samma titel. Men även i den större
litteraturen har bruket erhållit sägengestalt, nämligen i den
indiska, där dikten om Urvasi och Pururavas tillhör
älsklingsdikterna.

Féen Urvasi blev förälskad i fursten Pururavas och
hängav sig villigt åt honom, men på det villkoret, att hon endast
finge se honom i hans kungliga skrud, "ty så är det
kvinnosed". Gandharverna, ett slags andar, som voro i släkt med
Urvasi, tyckte, att hon dröjde för länge bland människorna
och sökte få henne bort från hennes gemål. De fingo då
veta, att hon var tvungen att lämna honom, om hon såg
honom naken, och de stulo då om natten ett lamm, som hon
hade vid sin säng. Hon rusar upp för att gripa tag i
lammet. I samma ögonblick blänker en blixt, och hon får se
sin man naken. Genast måste hon försvinna. Han beger
sig nu ut i världen för att söka efter henne och finner henne
till sist vid en sjö, där hon lekte med sina väninnor i
fågelgestalt. Men hon gav sig till känna för honom och lovade


[1] Crawley (The mystic Rose) har särskilt utvecklat detta tema,
och Frazer har utförligt behandlat motivet i sitt arbete Psyche’s task.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myter/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free