Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Livsmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äga vi sålunda i myternas värld vittnesbörd om de bruk,
som omgiva barndomen och ungdomen, kunna vi vänta, att
bröllopssederna framträda ännu starkare. I en av antikens
skönaste myter utgöra dessa en bakgrund, utan vilken dess
egentliga mening icke kan förstås. Det är myten om Amor
och Psyke. I den form, vari denna bevarats i Apulejus’
Metamorfoser, är denna myt visserligen sen, men det finns
konstnärliga vittnesbörd om, att den är åtskilligt äldre.
Under alla förhållanden gå dess motiv långt tillbaka, och en
undersökning av dessa visar tydligt, hur den antika
mytdiktningen arbetade med sitt material. Psyke, den yngsta av tre
prinsessor, har genom sin jungfruliga skönhet väckt Venus’
missunnsamma vrede, och hon befaller sin son Amor att
ingiva henne kärlek till den sämsta man, han kan finna. Men
kärleksguden blir själv förälskad i Psyke, och för henne till
ett förtrollat slott, där han besöker henne varje natt under
skydd av mörkret, men lämnar henne, innan gryningen
kommer. Hon har aldrig fått se honom. Psykes båda avundsjuka
systrar förleda henne att överträda detta förbud, varvid de
intala henne, att hennes okände gemål är ett hemskt vidunder.
När Amor en natt ligger och sover vid hennes sida, tänder
hon ljus för att se på honom. En droppe från oljan i
lampan faller ned på Amor och väcker honom. Förbittrad, men
även förtvivlad, måste han förskjuta henne, och först efter
hårda prövningar återvinner Psyke honom. Det svåraste av
dessa prov: att hämta ett skönhetsmedel i underjorden, men
under förbud att öppna asken, var för mycket för hennes
kvinnliga natur. Asken utdunstade en bedövande lukt, och
blott tack vare Amors hjälp — han hade hela tiden, fastän
osynlig, följt efter henne — räddas hon från undergång och
föres av honom upp till Olympen, där hon på hans bön
förlänas odödlighet.
Denna berättelse är full av sagomotiv och mytstoff.
Askungens öde blandar sig med Eurydikes; vid utförandet ha
drag hämtats från Prokris- och Adonismyten, till och med
Platon spelar in i denna myts idésfär. Men huvudmotivet
är lika gammalt som mänskligheten. Det är den
egendomliga bröllopssed, som fortfarande förekommer hos de
primitiva och som har en mängd efterverkningar i folkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
