Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis», sade hon, »naturligtvis vet jag det. Hon hade stor
talang...»
»Ja, Carl Thomson brukar alltid säga — det är icke
längre sedan än i vintras jag talade med honom — att
när han var er lärare, var hon den bästa — näst dig.»
»Jaså» — Malin vände på huvudet, hennes blick var
skygg, halvt glad, halvt ängslig, inte så öppen som
vanligt. »Mindes han verkligen mig ännu?»
»Vi tala ofta om dig», sade Mary lugnt. »Han
beklagar alltid, att det icke blev något av dig.»
»Å, det var ju så kort», klippte Malin av samtalet litet
nervöst. Henrik kom åter in genom dörren från
salongen.
»När vill ni fara till Munkeboda? Skall jag säga till
om ponny vagnen? ... Eller vill Mary kanske cykla?»
»Nej, jag åker naturligtvis med Malin. Ja, för du
rider väl inte längre?» vände hon sig halvt medlidsamt
till kusinen.
»Jo», svarade Malin dröjande. I själva verket var
det en evighet sedan hon hade suttit på en hästrygg.
»Men jag tror inte, att det är värt — ännu...»
»Du kommer visst inte ihåg, min kära Mary, att det
knappt är två månader sedan pojken föddes», vände sig
Henrik hetsigt, nästan utmanande till fröken Carter.
»Jo... jo visst. Jag kan naturligtvis mycket väl
förstå, att det ännu är alltför tidigt för Malin att vara med
om någonting...»
Det vore synd att säga, att Malin Skyttes tidiga
förlovning hade väckt synnerlig glädje inom släkten —
knappt ens hemma på Munkeboda. Hon hade — tack
vare sina föräldrars ansträngningar och släktingars hjälp
— fått den bästa uppfostran, som kunde fås i Sverige,
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
