Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon talade perfekt engelska och franska, hon hade
ovanliga anlag för målning: både i Stockholm ooh Paris hade
lärarna berömt hennes arbeten och försäkrat, att hon
ägde detta allena saliggörande, hemlighetsfulla,
obestämbara, som skänker en konstnär adelsmärket och som den
yttersta flit icke kan förläna. Och så skulle hon — Malin
— vars framtid man drömt sig så lysande, Malin — som
borde blivit antingen en stor konstnärinna eller gjort ett
briljant parti — så skulle hon begrava sig uppe i ett
norrländskt stationssamhälle med en extra jägmästare, som
nätt och jämnt hade vad han behövde och icke mer. Det
var möjligt, att han, om Olof Stjernes ende son icke
levde, kunde få ärva Marieholm, men, Herregud! — det
var ju ändå ingenting att bygga på. Och så ung! Hon
kunde ju ’ha väntat — åtminstone tills hon blivit färdig
att utställa något eller tills hon riktigt kommit ut i
sällskapslivet och sett andra ... Moster Agnes och onkel
kände sig riktigt förolämpade — de hade väntat sig så
mycket av Malins talang, vilken de nästan tyckte vara
deras egendom, och det var icke långt ifrån, att de
an-sågo Henrik Stjerne som en riktig förbrytare. Att han
inte kunde låta barnet få vara i fred, när ’han inte hade
mera att bjuda henne! I alla fall hade det då varit hans
plikt att uppskjuta giftermålet, tills hon blivit färdig med
sina studier...
Hemma på Munkeboda tyckte de detsamma. Inte för
det, att man där hade det minsta emot Henrik Stjerne —
tvärtom, han var en bra karl, som nog skulle taga sig
fram i världen. Och i Västra Qöinge var man dessutom
van att betrakta Stjernarna på Marieholm med en viss
respekt. Där ansåg man det också nästan för säkert,
att han med tiden kunde bliva fideikommissarie; den
unge Nils Olof hade aldrig varit frisk, ooh det, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
