Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
av ljud. Och genom denna stillhet och genom denna öken,
där de plötsliga ljusen fladdrade och slocknade, kravlade
sig släden och de två, som drogo den, fram likt skepnader
i en nattlig mardröm — en mardröm om världens ända-
lykt vid världens ända.
När de blevo trötta, byggde Kotuko vad jägarna kalla ett
»halvhus», en mycket liten snöhydda, i vilken de kunde
krypa ihop omkring reslampan och försöka tina upp det
frusna sälköttet. När de hade sovit, började marschen
på nytt — femtio kilometer om dagen för att komma tio
kilometer mot norr. Flickan var alltid mycket tyst, men
Kotuko mumlade för sig själv och stämde upp sånger,
som han hade lärt i Sånghuset — sommarsånger och ren-
och laxsånger — alla rysligt olämpliga för årstiden. Han
förklarade, att han hörde tornaq komma till honom, och
då rusade han vilt upp för en isbrant, svängande med
armarna och talande högljudda, hotfulla ord. För att
säga sanningen var Kotuko de dagarna mycket nära van-
sinnets gräns; men flickan var viss om att han leddes av
sin skyddsande och att allt skulle få ett lyckligt slut. Hon
blev därför inte förvånad, när vid slutet av den fjärde
dagsmarschen Kotuko, vars ögon brunno som eldkulor
i huvudet, berättade för henne, att hans tornag följde dem
genom snön i skepnad av en tvåhövdad hund. Flickan
såg åt det håll Kotuko pekade, och det tycktes vara Någon-
ting, som gled ned i en ravin. Det var alldeles säkert icke
någon mänsklig varelse, men envar vet, att tornai före-
draga att visa sig i skepnad av en björn eller en säl eller
något dylikt.
Det kunde ha varit den Tiofotade Vita Spökbjörnen
eller vad som helst, ty Kotuko och flickan voro så ut-
svultna, att deras ögons vittnesbörd var opålitligt. De
hade icke lyckats fånga någonting och hade icke sett något
spår av villebråd, sedan de lämnade byn; deras föda skulle
icke räcka en vecka till, och en storm var i antågande.
En polarstorm kan blåsa under tio dagar utan uppehåll, -
och under denna tid är det säker död för dem, som vistas
ute. Kotuko byggde ett snöhus tillräckligt stort att rymma
handsläden (det är aldrig klokt att skilja sig från livs-
medlen), och medan han höll på att forma det sista oregel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
