548 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt. Och Rosenstein, som också skulle hava varit intim i huset,
skrev till hertig Karl om sina relationer med Stockholms-Posten:
»Assessor Lenngren känner jag för en hederlig man och vet med
visshet, att han är regeringen tillgiven, men vi råkas sällan och
merendels alltid händelsevis». Saken är mycket lätt förklarlig.
Lenngrens ekonomi tillät honom icke att hålla någon salong. Först
efter 1787, då Kellgren fått privilegium på Stockholms-Posten och
Lenngren blivit medredaktör, blev den något bättre, men god först
efter Kellgrens död, då han blivit ensam ägare av tidningen och
assessor i kommerskollegium (1793). Först efter denna tid kan
Lenngren hava haft råd att skaffa sig det hem, som Franzén
kände. Det är sant, att Kellgren och Lenngren voro nära vänner,
dock kanske mera yrkesvänner än umgängesvänner, det är väl
ytterst sannolikt, att Kellgren någon gång varit gäst i kompanjonens
hem, men det är ganska säkert, att någon litterär salong för det
Kellgrenska kotteriet icke fanns i det Lenngrenska hemmet under
Kellgrens livstid, ty i så fall skulle väl denna salong hava omtalats
i något samtida brev. Den Lenngrenska salongen tillhör tiden
efter Kellgrens död.

Tiden 1780—1792.

Lenngren och hans maka levde tydligen under de första åren
mycket indraget för att få ekonomien att gå ihop, och hon ägnade
sig då odelat åt en husmoders plikter. Man har också ansett, att
hon under dessa år, 1780—1792, alldeles dragit sig från
litteraturen. Warburg har visat, att detta är ett misstag. Han har
nämligen lyckats påvisa icke mindre än åttiofyra stycken, som
tillkommit under denna tid och av vilka de flesta införts i
Stockholms-Posten. Men den höga siffran är i så måtto vilseledande, att icke
mindre än trettiotvå äro små epigram på några rader. Vidare äro
de flesta översättningar och efterbildningar. Slutligen äro de alla
anonyma. Fru Lenngren var tydligen angelägen om att icke räknas
såsom författarinna, ehuru hon då och då genom en rolig
versstump hjälpte sin man i redaktionsarbetet. I upplysningsstriden
ingrep hon icke, om man undantager, att hon vid jultiden 1788
införde en saga, Andarna, i tidningen. Den är en fri översättning
av en av Voltaires contes och riktar sin udd mot
swedenborgianismen, som ju kort förut anfallits av Pro sensu communi. Men i
det hela har Blanck nog alldeles rätt däri, att »nästan all hennes
vers fram till de första åren på 1790-talet är relativt färglös och
även konturlös, osjälvständig». Betydelselös för hennes utveckling
var denna period dock icke. 1600-talets franska prosa hade till en
del utbildats genom det intresse, man då haft för korta,
poängterade »maximer»; för versen spelade epigrammet samma roll, och

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0631.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden / 548 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|