- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 4. Gustavianska tiden /
547

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varje fall stod beslutet i samband med det stundande giftermålet.
Sin blivande make hade hon troligen känt ända sedan den
tidigare barndomen, och redan på hösten 1778 hade denne på ett
tydligt sätt uppvaktat skaldinnan. Lenngren var en stor
hedersman, men han tillhörde knappt det släkte, i vilket unga,
intelligenta kvinnor bliva passionerat förälskade. Snarare var han en
»rättfram träkarl». Att äktenskapet likväl blev sällsport lyckligt,
berodde nog till största delen på den sunda, från all romantisk
överspändhet fria livsfilosofi, som hans maka tillägnat sig och som
hon sedan framlade i sin främsta dikt. Till en början var
äktenskapet å hennes sida nog blott ett resonemangsparti. Hon ville
bort från hemmet, där hon kände sig ligga föräldrarna till last,
och hon mottog därför — troligen utan entusiasm — en redbar
mans hand. Kärleken kom sedan. Under den första tiden var
hennes väg nog ej strödd med rosor. Lenngren, som då endast
var kanslist i kommerskollegium, hade mycket små inkomster, och
att han över huvud vågade fria, berodde väl på den anställning,
han på hösten 1778 fått i Stockholms-Posten. Men även med
denna tillökning hade han det mycket smått, och den bild, som
man gjort sig av det gästfria, litterära Lenngrenska hemmet, är i
själva verket en legend, vars upphov man dock kan spåra.

Kellgren och fru Lenngren.



Den stammar från Franzén. I det tal, som han 1818 höll i Svenska
akademien, yttrade han bland annat: »Den sällskapskrets, i vilken
hon levde, var utan tvivel en av de mest snillrika i Sverige.
Kellgren utgjorde själen däri, och honom sökte allt vad vittert var.»
Detta skrevs dock tjugotre år efter Kellgrens död och av en
person, som i varje fall aldrig varit med i denna krets. Då Franzén
1793 kom till Stockholm, hade han med sig från Porthan
rekommendationsbrev till Rosenstein och Edelcrantz, vilken senare förde
honom samman med Kellgren, som då redan var nästan bruten.
Fru Lenngren träffade han veterligen ej före Kellgrens död. Vid
denna tid var Kellgren i varje fall för sjuk att umgås i det
Lenngrenska hemmet. Med Lenngren var han ju nära bekant, hans fru
hade han träffat redan före hennes giftermål — då Lucile först
uppfördes — men utom tidningen synas han och Lenngren icke
hava haft någon intimare beröring. Ingen av hans dikter är riktad
till fru Lenngren, ingen av hennes till honom. I Kellgrens brev
till Rosenstein, Clewberg och Rudbeck talas jämt och ständigt om
deras umgängesvänner, men fru Lenngren omnämnes aldrig; blott
i ett brev till hennes ungdomsvän Schmiterlöw tillfogar Kellgren i
ett postskriptum: »Herr ryttmästaren torde förmodligen veta, att
sekreteraren Lenngren och M:lle Malmstedt äro gifta» — det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:52:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/4/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free