Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalins samtida och efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en verklig saga. Det hela var för övrigt ett familjeskämt. Prins
Percebourse är greve Axel Wrede-Sparre och prinsessan Pensive,
med vilken han blir gift, fröken Augusta Törnflycht, till vilken
sagan är dedicerad. Deras
dotter Ulrika Sparre kallas
Faunillane, därför att
faderns gods Fånö var
bestämt till hennes arv. Det
bärande i sagan är
rokokostämningen, ehuru det ej
kan nekas, att denna
väsentligen kommer fram i
Bouchers gravyrer. Faunillane
ger oss i varje fall ett
talande vittnesbörd om den
svenska högadelns rent
franska bildning och
åskådningssätt. För denna
samhällsklass var Tessin
onekligen den mest lysande
representanten.
 |
Joachim Liliestråle.
Porträtt tillhörigt direktör J. W. R. Lilliestråle.
Vivsta varv. |
Elers, Manderström och Liliestråle.
Det var i dessa kretsar, som
Dalin hade gjort sina
lärospån. Men om han här var
lärjungen, blev han å sin sida
mönstret för en hel följd av
yngre författare. Till dem kan
man räkna Mörk, fru
Nordenflycht och Wallenberg, om vilka jag sedan får tillfälle att tala. Av de övriga
kan det vara nog att nämna tre, ty varken de eller andra epigoner efter Dalin
voro vidare framstående, och ingen gjorde någon ny litterär insats. Den minst
självständige var nog Johan Elers (född 1730, död 1813), vilken debuterade
1755 med Mina försök (fortsatt 1756 och 1759). Han försöker sig här i »småvers»,
i herdekväden, i fabler, i stenstil, ibland också i den högre tonarten, Dalin är
överallt mönstret, och versifikationen är icke så dålig. När vi nästa gång möta
honom, i det 1774 författade poemet Mina tårar, har han tagit intryck av den
sentimentalitet, som vid denna tid gjorde sig gällande, men som var Dalin
alldeles främmande. Och slutligen finna vi honom i Glada qwäden (1792)
såsom en efterföljare till Bellman och en förelöpare till Valerius och andra
författare av sällskapsvisor vid 1800-talets början. Mera trogen mot Dalin var
Christoffer Manderström (född 1727, död 1788), vilken tillhörde Lovisa Ulrikas
närmaste umgänge, kammarherre hos henne och en ganska bildad man. Hans
samlade dikter, vilkas första och enda del kom ut 1788, författarens dödsår,
innehålla mest småstycken i Dalins stil, vanligen riktade till någon av hovdamerna,
såsom t. ex. »Vid avsändandet af en upphittad taskbok till ett fruntimmer»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0489.html
