- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
379

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 379 —
tryckte mig ännu närmarne inlill Heinrich. Han märkte
det inte till en början, upptagen som han var af att sköta
hästarne; men vid ett tillfälle, då jag icke kunde låta bli
att hacka tänderna, vände han sig åt sidan och såg på
mig.
— Fryser du, Cecilia? frågade han.
— Ja, litet, hviskade jag tillbaka.
Och trots mina protester tog han då genast af sig sin
vida kappa och slog den omkring mig samt lade ena
armen kring mitt lif, så att vi nu sutto insvepta i samma
rock.
Antingen var det värmen från hans kropp eller också
det tjocka tyget, som gjorde att jag åter kände mig varm.
Jag lutade hufvudet mot hans axel, och snart hade jag
somnat. Och så åkte vi framåt i den månljusa september-
natten, sittande tätt sida vid sida, medan jag då och då
kände hans kyss på min panna och kind.
Jag vaknade upp vid det att jag tyckte mig förnimma
ett buller bakom oss. Heinrich hade vändt sig om och såg
oroligt bakåt.
— Hvad är det? frågade jag förskräckt.
— Ingenting, mumlade han och smällde på hästarne
ännu häftigare,
Och jag somnade ännu en gång.
Då jag åter vaknade, rusade hästarne framåt i vildaste
karrier, eggade af Heinrichs rop och piskslängar. Och ef-
ter oss hörde jag det dånande trampet af galopperande
ryttare.
Jag visste icke hvad som händt, men jag anade någon-
ting förfärligt.
Heinrich hade släppt taget kring mitt lif och skötte
nu tömmarne och piskan med två händer. Jag kastade en
blick på honom och jag märkte, att äfven han var orolig.
Jag såg det på de spända dragen i hans ansikte. Munnens
mjuka linier hade blifvit hårda och fasta, näsan skarpare
och ögonbrynen rynkades samman. Men han yttrade ej
ett ord; höll endast blicken uppmärksamt riktad på hästarne,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free