Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 380 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som han sökte få att springa i snabbaste fart. Och framåt
flög vagnen som en åskstråle.

— Hur är det, Heinrich? Förföljer man oss? frågade
jag utom mig af förskräckelse.

Då vände han sitt lugna, fasta öga mot mig och
hviskade.

— Sof du, barnet mitt! Det är ingenting farligt.

Och han svepte kappan ännu tätare omkring mig och
tryckte mig intill sig.



Men jag såg huru han förstulet kände efter om värjan
satt lös i skidan och drog fram pistolkolfvarne.

Och så rädd och feg var jag, att trots det jag visste,
att fara var å färde, jag likväl likt en fågelunge under
moderns vingar borrade ned hufvudet i kappan och slöt
ögonen.

Så kände jag, hur han sakta klappade mig, där han
trodde hufvudet fanns, medan jag hörde honom mumla:

— Bara vagnen håller, skall jag nog komma undan
de djäflarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>