Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 378 —
förmådde, samt tryckte mig intill Heinrich, hvilket jag miss-
tänker han ingenting hade emot.
— Ah, nejl Det tror icke jag heller, afbröt Hjelm
leende . . . Och så åkte ni på det sättet hela natten?
— Åtminstone de första timmarne . . . Åh, det var en
härlig färd! ... Vi stormade ju in i skogen som en ryttar-
kavalkad i en sofvande by. Orrfåglar och tjädrar, som
sutto slumrande på sina grenar, vaknade upp och flögo
bort med häftigt dånande vingslag, följda af skrikande
småfåglar. Omkring oss stodo tysta granar, svepta i dunkla
skuggor. Vinden sjöng så underligt i deras toppar. Det
lät som suckan och kvidan, så hemlighetsfullt hviskande,
att jag kände mig riktigt hemsk till mods. Och därtill
kom det ljungande ekot af vagnsbullret och hästarnes hof-
var, då vi körde förbi någon bergstupa eller klipphäll. Det
var som om alla gastar och troll varit ute den natten.
Men snart var mörka skogen passerad och vi kommo
ut på slätten. Med ens förjagades min fruktan. Jag kände
mig åter lugn till sinnes och kunde helt hängifva mig åt
denna härliga färd. Så långt ögat kunde se utbredde sig
den vida slätten, dunkelgrå i det flödande månskenet. Det
var icke natt längre; det var dag, en underbar dag sådan
den förekommer i sagorna. Allt flöt ihop i lena konturer, him-
len jorden, och marken, träden, husen. Och då vi vid ett till-
fälle åkte rakt mot månfloden som glänste öfver heden,
tycktes det mig som om vi sväfvade bort från jorden till
sagans förtrollande land.
Den ena byn efter den andra, den ena kyrkan efter
den andra flögo vi förbi. Ingen mänska syntes till. Tysta
och hemlighetsfulla lågo de där, liksom rufvande öfver
drömmar. På några ställen väcktes en hund upp och gaf
till ett skall, en tupp flaxade till och gol, annars var allt
stilla, dödt.
Och alltjämt gick det framåt med ursinnig fart. Vägen
var. nu jämn och vagnen rullade mjukt oc-h behagligt.
Men höstnatten var kylig och ännu kyligare kändes
det att sitta still och åka. Jag frös så att jag darrade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
