- Project Runeberg -  Valda noveller /
330

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL HEYSE

sorgset för sig själv med en allvarlig blick på mig,
som om hon velat förebrå mig, att jag lämnat denna
obekanta hjälp, men låtit henne själv dö; därpå
hukade hon sig ett ögonblick, liksom djupt utmattad,
ned vid foten av bädden, nickade tre gånger långsamt
ett farväl åt mig och flöt sedan bort genom luckan
som en tunn, vit töckenstrimma.

Sedan den natten har jag icke mer satt mig vid
någon sjuksäng. Du vet, Karl, att jag ej är någon
fantast, jag tror icke på spöken och är lika väl som
du övertygad, att allt blott var en sinnesvilla, en
gyckelbild av mina egna överretade nerver. Men vad
ändrar det i själva huvudsaken? Led jag mindre för
det, att mina egna sinnen brukade våld mot mig? Den,
som är i strid med sig själv, huru kan han hoppas på
fred? Och den, som icke mer hoppas, varför skall han
leva? Jag har blivit en övertalig gäst vid livets bord.
Därför föredrager jag att på franskt vis smyga mig
bort ur sällskapet och blott ännu en gång trycka din
hand. Jag har ingen, som jag är nödvändig för, ej
ens en hund; och blott en glad och frisk egoist kan
uthärda att tillhöra sig själv allena och icke göra
någon annan en glädje. Förlåt mig, käre vän! Jag vet,
att du skall sakna mig emellanåt, men också att du
hellre aldrig vill återse mig, än se mig förr eller senare på
ett dårhus, hållande monologer i tvångströja.

Detta brev har nästan blivit en bok; då det är det
sista, jag skriver, må du överse med dess längd. Jag
skall med lugn hand försegla kuvertet, enär jag blott
gör, vad jag ej kan underlåta och dessutom anser för
det klokaste. Här i det ensliga fiskarhuset skola de
tro, att jag är en förryckt engelsman, eftersom jag
äm-===== 330 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free