- Project Runeberg -  Valda noveller /
329

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID DEN DÖDA SJÖN

förändring icke är i stånd att förvandla en tragedi till
en komedi. Blott en enda gång tycktes det, som om
jag skulle bliva tillbakalockad till det liv, som ensamt
synes mig värt att leva, mitt yrke.

Det var på en ångare, som gick från Marseille till
Genua. Kusten låg redan långt bakom oss, då
kaptenen i synbar bestörtning kom upp på däck och
frågade, om icke någon läkare befunne sig bland
passagerarna. En dam hade plötsligt insjuknat och låg och
vred sig i häftiga krampanfall. Jag hade just lagt mig
att sova och beslöt att låta saken ha sin gång, då vi
hörde nedifrån så häftiga stönanden och ångestrop,
att jag ej kunde få någon ro. Jag bad kaptenen föra
mig dit ned, och det lyckades mig verkligen att med
några ändamålsenliga läkemedel, som jag fann i
skeppsapoteket, förskaffa den sjuka lindring. Nu ville hon
icke släppa mig ifrån sig, tilltalade mig oupphörligt på
en underlig blandning av spanska och franska samt
nödgade mig att tillbringa natten på den lilla soffan
bredvid hennes hytt. Härunder insomnade hon
slutligen, och även mina ögon slöto sig, trötta av
stirrandet genom den runda luckan ut på det månljusa
havet. Plötsligen kände jag något liknande en iskall
hand, som for över mina ögon. Jag stirrade upp i den
tron, att skum från hjulen sprutat in. Då såg jag med
fasa tätt framför mig gestalten av den döda Ellen,
alldeles sådan jag sett henne i kistan, utom att ögonen,
stora och döda, voro riktade på mig och det vita
fingret lagt på munnen, som om hon ville säga: ’Förråd
icke, att jag smugit mig in hit.’ Därpå närmade hon
sig den främmandes läger, lyfte upp den gröna
sidengardinen, såg en stund på slumrerskan och nickade
===== 329 =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free