Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu derjämnte förhåller sig så, att intet Svenskt landskap i
förhållande till sin vidd eger så många af landets allra yngsta
runinskrifter, så frågas, huruvida detta äfven bör anses
bevisa, att alla de öfriga derstädes, som ej kunna till åldern
bestämmas, äro lika unga? Med ett ord: har runkunskapen
senare inkommit på Gotland, än i det öfriga Sverige och Norden,
hör hela runstensåldern der till en nyare tid, och höra således
alle dervarande runstenar till de yngste?
Då runkunskapen varit utbredd öfver hela Norden, finnes
icke egentligen något skäl, hvaraf man på förhand skulle
kunna sluta, att han icke äfven skulle hafva framträngt lika
tidigt till denna välbelägna och efter all anledning tidigt
befolkade och rika ö som till något annat Nordiskt land. Men
hvarföre, spörjer man, kan då icke Gotland uppvisa några runstenar
som bestämdt äro af högre ålder? Jo, i allmänhet af samma
skäl, som att ej häller det landfasta Sverige kan uppvisa
dylika: — emedan det i äldsta tider icke brukades någorstädes i
Norden att på runstenarne inrista någon angifvelse af tiden,
och detta af det enkla skälet, att man då ännu icke egde
någon allmänt erkänd fast tidepunkt, från hvilken man i räkningen
kunnat utgå. Ett annat skäl är det, att de allra fleste af
Gotlands nuvarande runstenar verkeligen också äro ganska unge.
Men derigenom, att ett lands flesta skrifna minnesmärken äro
jämnförelsevis af ringa ålder, bevisas dock ingalunda, att det
också aldrig kan hafva egt några äldre, all den stund sådana,
som möjligtvis en gång kunna hafva funnits, genom någon der
starkare än annorstädes verkande orsak kunna hafva varit mera
utsatta för förstörelse än på andra ställen. Och just sådant har
förhållandet sannolikt också varit på Gotland. Orsaken dertill
får man söka uti en af de redan angifna omständigheterna, som
å andra sidan medverkat till runstenarnes större talrikhet på ön,
nämnligen kalkstenens större löshet och lätthandterlighet vid
tillhuggning; ty det som lättar bearbetandet med mejseln, lättar
också i samma mon arbetet för knostret och den krossande
släggan, och framför allt gynnas dymedelst förvittringen genom
luftens, regnets och frostens inverkan. Uti dessa omständigheter
är det som man, efter mitt förmenande, bör söka det ringa
antalet af ännu i behåll varande äldre runminnesmärken på
Gotland.
Att likväl några sådana af verkeligen icke obetydlig ålder
ännu der finnas, blifver högst sannolikt, om man ihogkommer
följande omständigheter. När det är fråga om bestämmandet
af ett skriftligt minnesmärkes ålder, hvaruppå intet årtal eller
annan bestämd tidsangifvelse finnes, så kan man dock närma sig
sanningen på följande väg. Först bör man undersöka, om der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
