Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Gotlands Runinskrifter. — De Gotländska runinskrifterna
utgöra en i flere afseenden egen klass bland de Svenska och
Nordiska. Icke nog dermed, att det språk, hvarpå de äro
skrifna, utgör en särskild Nordisk och lätt igenkännelig språkart;
men äfven deras innehåll är i många afseenden olikt det,
som vanligtvis träffas på de fleste andre Svenske runstenar.
Dessa olikheter uti innehållet bero tvifvelsutan till största delen
på tvänne sinsemellan mycket skiljaktiga orsaker. Den första
är, att de i allmänhet tillhöra en yngre tid, i några fall en t.
o. m. mycket yngre tid, än de Svenske, en tid, då kristendomen
vida djupare hade hunnit att genomtränga folket, så vidt som
catholicismen förmådde detta; ty man kan säga att den
Gotländska runskriften i det allra närmaste lefde catholicismen ut
i Norden, och nästan stod på tröskelen att stiga in uti
reformationens tidehvarf.
Det är i sanning högst märkeligt, att run-kunskapen
sålunda på Gotland fortlefde under hela den tid, då han var
nästan eller helt och hållet utdöd i Sverige, åtminstone ibland allt
så kalladt lärdt folk; ja, att han icke långt ifrån upplefde den
dag, då denna länge förgätna urnordiska skrift åter upptäcktes
af den lärde Johan Bureus. År 1599 utgaf han sin
Runokänslones Lärospån, och ehuru de yngste Gotl. runstenarne
(N:o 18 och 147) med angifvet år icke äro yngre än 1514, så
skrefs dock det Gotländska Run-calendariet (N:o 203) år 1572;
ja, bonden Jacob Ishem skref sitt namn med runor i Atlingbo
kyrkas chorportal ännu år 1621, således nära ett fjärdedels
århundrade efter kungörandet af Joh. Bures stora upptäckt.
Uti detta den Gotländska runkunskapens långvariga samlif
med kristendomen, ligger utan tvifvel en af orsakerna till
runinskrifternas större utförlighet, särdeles i fråga om de böner för
den dödes salighet, hvilka de ofta uttala. En annan orsak till de
jämnförelsevis längre och talrikare inskrifterna finner man
troligtvis uti den lätt bearbetade stenart, som den Gotländska
kalkstenen i så stor ymnighet öfver allt derstädes erbjuder,
samt äfven uti folkets större och allmännare välmåga, en följd
af öns fördelaktiga läge för handeln och vitsordad af de talrika
jordfynd af mynt och dyrbara prydnader af guld och silfver,
hvilka sedan århundraden och ännu idag så ojämnförligt mycket
oftare träffas på Gotland, än på något annat ställe i Norden.
Men det gifves ännu en högst vigtig omständighet, i hvilken
de Gotländska runinskrifterna skilja sig från flertalet af de
öfriga Svenska, och det är, att så många af dem uppgifva
tiden, året och t. o. m. dagen, när den händelse inträffat, till
minne af hvilken minnesmärket påkostats och ristats. Då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
