- Project Runeberg -  Gutniska urkunder: Guta lag, Guta saga och Gotlands runinskrifter /
xxxv

(1859) [MARC] Author: Carl Säve - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omnämnes något, som står eller kan sättas i samband med
kända historiska personer eller händelser, sedan språkets
beskaffenhet och förhållande till andra urkunder af känd ålder i
samma eller närskylda språk, och sluteligen om någon
tidsbestämmelse kan hemtas från sjelfva minnesmärkets beskaffenhet
i anseende till den konst, som vid dess förfärdigande ådagalagts,
och de figurer, bildliga framställningar och prydnader, som derpå
finnas.

Redan till den yttre formen skilja sig de Gotländska
grafstenarne i tvänne slag. De utgöras af runstoder, bredare
nedan och hästskolikt afrundade ofvantill, och hvilka således äro
ämnade att stå reste, — så mycket mer som de någongång äro
huggna å båda sidor (N:o 148); — samt af fyrsidiga
grafhällar, tydligen ärnade att ligga på sjelfva grafven. Granskar
man språket på dessa bägge slag af runstenar, så ser man snart,
att det oftast är afgjordt äldre på runstoderna och yngre på
grafstenarne. De Gotländska Runstoderna äro 11 och igenfinnas
nedanföre under N:o 17, 82, 83, 84, 89, 90, 91, 97, 121, 128
och 136. Om man från dessa afräknar följande, hvilka antingen
till språket synes vara något yngre, såsom N:o 17, eller
också till innehållet så fåordiga, att nästan intet deraf kan
slutas, såsom 97, 128 och 136, så återstå följande 7 runstoder,
af hvilka de 6 första bevisa sin högre ålder genom sitt språk,
och den sista genom de bildliga framställningars ålderdomlighet,
som å henne finnas. De 6 af första slaget äro: de båda
Stainkumbla-stenarne 82 och 83, Hauggräns-stenen 84 och de tre
Sjonhems-stenarne 89, 90 och 91, samt af sista slaget
Tjängvide-stenen i Alskog 121.

Ehuru man numera, ty värr, icke kan läsa något af den
en gång långa runinskriften å den sist nämnde, så hafva dock
de bilder och prydnader, som der framställas, ett så fornt
utseende, att han säkerligen har en ganska hög ålder. Jag torde få
hänvisa läsaren till de tvänne uppsatser, i hvilka jag sökt
ådagalägga, att denne sten säkerligen är förkristlig, hvilket blir
sannolikt, när han jämnföres med en annan nästan ännu märkligare
sten, som dock saknar all inskrift, nämnl. Alskogs-stenen.[1] Jag
antager derföre, att denne run-sten N:o 121 är den äldste bland
alle Gotländske. Derefter följa utan tvifvel de 6 nyss nämnda


[1] Å Tjängvide-stenen synes i öfre fältet en jättelik 8-fotad häst med ryttare
och en person framför hästen i en erbjudande eller offrande ställning, och
i det undre ett fornnordiskt drakskepp med mast och segel, högresta
utsirade stäfvar och flere personer å däcket; jf Runa 1845 s. 82—93, med pl.
3 och 4, samt Annal. f. nord. Oldk. 1852, s. 171—207, med. pl. V—VII.
— Den nämnda framställningen med ryttaren och hästen (dock fyrafotad)
återkommer också å de 2 runstoderna i Habblingbo N:o 148 och i Laivide 136.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:39:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gutniska/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free