Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Dorothys" slupar. När anföraren blifvit dödligt sårad af en
muskötkula, drogo sig de öfriga tillbaka, utan att dock
öfvergifva den döende, hvilken de med sina betar upplyftade och
understödde i vattnet, för att han ej skulle sjunka. Blott ett
ungt djur, uppenbarligen den dödade valrossens kalf, som ännu
var utan betar, stannade qvar vid båten och fortsatte
angreppet med lidelsefull hetta. Man stötte det tillbaka med
hvalfisklansar (döda det ville man ej), men oaktadt det blödde ur
många sår, kröp det till och med på isen efter sjömännen, för
att äfven här ursinnigt förfölja dem.
Jag skulle kunna anföra ännu flera dylika exempel, men
vill dock ytterligare blott anmärka, att hos alla djur
föräldrakärleken och den barnsliga tillgifvenheten icke vara längre än
behofvet af den moderliga omvårdnaden. Så snart ungen kan
sörja för sig sjelf, träder köld eller kanske äfven hat i stället
för den fordna ömheten, och fullkomligt främmande söndrar
sig nu det, som förut ej på något sätt kunde skiljas. En
förträfflig inrättning, om den också möjligen kan hos ett
sentimentalt sinne väcka vemodiga känslor; ty en kärlek, som hos
den ömhjertade menniskan utgör hennes lifs skönaste prydnad,
en kärlek som räcker ända till döden och ännu långt
derutöfver uppfyller den öfverlefvande med trånande smärta, skulle
för djuret blott varit en onyttig börda och en källa till
gagnlösa sorger. Känslans begränsning hos djuret står i
fullkomlig harmoni med den begränsade kretsen för den djuriska
tillvaron.
Den nytta, som däggdjuren bereda menniskan, är så
ofantligt stor, att hon nödvändigt behöfde dem för att uppnå en
högre bildningsgrad. Liksom djurens tillvaro öfverhufvud
beror på växternas och hvarje högre stående grupp hvilar på
grundvalen af en lägre, liksom fåglarne måste försvinna, om
det ej funnes några växter, insekter, maskar och fiskar, och
fåglarne å sin sida förse många varmblodiga fyrfotadjur med
den för dem nödvändiga födan, så skulle menniskan utan
egandet af sina husdjur ej heller kunna utveckla sig till menniska.
Hvad vore landtbruket utan hästen och oxen — och hvad vore
vårt fädernesland utan landtbruket — liksom under
hålbjörnarnes tid en vild, sumpig skog, bebodd af några barbariska
nomader. Vända vi nu vår blick på aflägsna länder och lägre
kulturgrader, så finna vi icke sällan hela folkslags tillvaro hvila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
