- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
108

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trefnad i vida kretsar? För honom, den rike och ståtlige
adelsmannen, hade ju alla lifvets möjligheter legat öppna.
Hvarför hade han då ej fångat den lycka, som t. o. m.
står handtvärkaren och arbetaren till buds. Hvarför hade
han left ett onyttigt, innehållslöst fjärilslif, som slutligen
resulterat i leda och äckel vid de fala kvinnorna och de
fradgande pokalerna?

Var det värkligen för sent att bryta med det gamla
och börja en ny tillvaro? Hade han ännu rätt att begära
något af lifvet, då han på ett dåraktigt sätt ödt bort den
bästa delen af detsamma? Han kände att han stod inför
en vändpunkt i sin tillvaro.

De stormande tankarna kräfde luft och rörelse. Han
betalade sin förtäring och lämnade schweizeriet. I stället
för att taga en droska och fara raka vägen hem, följde
han Kornhamstorgs och Mälaretorgets kajer. Det gjorde
honom godt att trotsa storm och rägn – det harmonierade
med den kamp, som nu pågick mellan hans bättre och
sämre jag.

Grefven hade hunnit fram till Riddarholmsbron, då
ett tungt plaskande ljud i kanalens mörka vatten väckte
hans uppmärksamhet; i nästa ögonblick hördes ett
halfkväfdt rop på hjälp. Grefven tillhörde en släkt, hvars
flesta medlemmar varit soldater. Personligt mod och
rådighet i farans ögonblick voro honom medfödda.
Nödropet hade knappast förklingat, förrän han hade befriat sig
från den tunga vinteröfverrocken och i ett par språng
störtat utför trapporna. I det osäkra skenet af en gaslykta
såg han ett mörkt hufvud dyka upp för ett ögonblick, och
i samma sekund hade han med ett djärft språng störtat
sig i det svarta, iskalla vattnet.

Hade djupets makter för alltid kvarhållit såväl den
modige räddaren som föremålet för hans uppoffring?
Kanalens vatten brusade mellan sina bräddar så mörkt och
hemlighetsfullt, som om det för beständigt velat begrafva
historien om detta nattliga uppträde...

Dock – därborta synes ändtligen en mörk massa..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free