Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par kraftiga armar dela vågorna och en hand griper
fast i stenskoningens glatta hällar.
En sömnig poliskonstapel hade plötsligt blifvit ryckt
ur sina surmulna betraktelser öfver det dåliga vädret vid
att se en välklädd herre springa utför trapporna och störta
sig i kanalen. Han hann just lagom fram för att hjälpa
upp grefven och den nästan medvetslösa gestalt denne
höll i sina armar.
»Hur har det gått till? Gjorde han det med flit?»
frågade ordningens väktare och famlade efter sin
anteckningsbok.
»Hjälp mig att föra honom härifrån!» afbröt grefven
i kort kommandoton, som imponerade på konstapeln. Den
skarpsynte polismannen märkte snart att den man, han
hjälpt upp ur kanalen, synbarligen hade vana att utdela
befallningar.
Grefven och konstapeln buro med förenade ansträngningar
den räddade uppför trapporna. Grefven ryckte till
af öfverraskning, då han igenkände det ungdomliga bleka
ansikte, han ett par timmar förut iakttagit vid uppträdet
på Sveasalen.
Frank hade icke helt och hållet förlorat medvetandet,
men hans krafter voro alldeles medtagna och öfver hans
sinnen hade bredt sig liksom en slöja, hvilken gjorde att
han ej klart uppfattade hvad som försiggick.
Åsynen af polisuniformen väckte hos honom någon
dunkel föreställning om fängelse och straff, och han gjorde
ett svagt försök att lösrycka sin högra arm, som stöddes
af konstapeln, men det var blott en ögonblicklig
ansträngning, som efterträddes af fullständig likgiltighet.
»Det blir väl bäst att föra honom till vaktkontoret,
det är alldeles i närheten», menade polismannen. »Kanske
jag skall signalera efter en kamrat, som hjälper till?»
»Tack, jag håller nog ut!»
Vandringen till vaktkontoret tog ej lång tid. Dit
anländ tillsåg grefven genast att Frank afkläddes och
insveptes i en torr filt och en poliskappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
