Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karlar med röda, jovialiska ansikten, duktiga näfvar och
en smula bullrande, högröstade stämmor. I de kretsar,
grefven tillhörde, betraktades sådana människor med ett
visst medlidsamt förakt, men hur det nu var, så erfor von
Reiers denna kväll en känsla af afgjord underlägsenhet
inför dessa män, som föga visste om och för rästen gjorde
en konst i den eleganta världens vanor och fördomar.
Dessa grofhuggare till karlar hade hela dagen arbetat och
sträfvat i värkstaden eller bakom disken för sig och de
sina och kunde nu med det goda samvetets lugn taga sig
en pratstund vid en tuting eller en kopp kaffe. Det var
deras belöning efter en väl använd dag. De hade allesammans
en plats att fylla, voro gagnande samhällsmedlemmar,
under det grefven och hans eleganta ungkarlsvänner
blott voro utstyrda, onyttiga parasiter.
Så långt hade grefven hunnit i sina för den af
kastfördomar bundne ädlingen rätt ovana och nya tankar, då
hans uppmärksamhet vändes på en af gästerna, som
högljudt och ogeneradt yttrade:
»Nej, adjö på er gubbar! Nu får jag knalla mig hem,
annars blir gumman orolig. Egentligen hade jag förtjänt
att få en ordentlig sparlakansläxa för jag varit ute så pass
länge.»
Grefven erfor ingen lust att skratta åt de naiva orden.
Denne tarflige, robuste karl hade dock något som den
elegante, bortskämde ädlingen afundades honom – ett värkligt
hem. Det var måhända litet och lågt i tak och hade
troligen simpla och klumpiga möbler, men hvad betydde
det! Denne man väntades i alla fall af en kvinna, som var
hans utan svek och beräkning. Sannolikt skulle ett par
mjuka barnaarmar slingra sig om hans hals och små röda
läppar jollra fadersnamnet. Han var rik, denne simple
handtvärkare, ty man är rik i samma mån man är
lycklig.
Hvad hade hindrat honom själf att framlefva ett
harmoniskt lif vid sidan af en skön och älskvärd maka, att
äga vackra och begåfvade barn, att sprida lycka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
