Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 201
inte 0111, han dricker naturligtvis mjölk ur
kannor om han kommer åt — men det gör
ju en fattig luffare också.
Häromaftonen satt jag nere hos den
präktige handelsmannen och kommunalordföranden
på ön och drack konjaksgrogg — ty det brukas
så härute, som Hasse Z. säger. — Vi sutto
i »kontoret» bakom butiken, mot fönstren
trummade en senhöststorm och regnet sköljde
rutorna stripiga, medan en övningseskader
idiotiskt brakade lös ute på Mysingen. På golvet
låg hankatten Tass (utmärkt namn!), ett
väldigt djur ined huvud som en bulldogg och en
stämma som en tiger. Handelsmannen sade:
— Ja, katter få skuld för mycket. När Tass
var liten, och min pojke också, kom jag in i
bon en kväll för att få-fatt i en syl, som jag
behövde. Den fanns också, men itubruten. —
Vet du något om det? sa jag till pojkvaskern.
— Jaa då, svarade han frimodigt, sylen låg
på golvet och då kom Tass och trampade på’n
så att den gick itu! Inte illa...
Karakteristiskt för katten är hans sätt att
iakttaga allting. Men han lär sig snart att urskilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
