Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
det viktigaste av vad han ser på. Ser han pä en
människa, som rör sig fram och tillbaka i
rummet, betraktar han blott fötterna och
beräknar efter deras ställningar och vändningar
vart personen ämnar flytta sig i nästa minut.
Lustig är också hans mimik, som tydligt tar
olika uttryck, vid överrumpling, förvåning,
oförberedda handlingar hos människan o. s. v.
Då Zeppo, till exempel, länge sett på mina
fötter och till sist känner sig övertygad om, att
jag kommer att fortfara med att endast mäta
rummets diagonal, och inte angripa honom,
men jag plötsligt gör ett snedsteg och far
på honom, antar hans fysionomi ett obeskrivligt
putslustigt uttryck av förnärmad värdighet.
Och vem har ej sett den förtjusande synen
då en liten katt, som förvånas, upphör mitt i
slickningen och låtsas glömma en bit ljusröd
tunga utanför munnen? Jag säger med flit
låtsas, ty det är endast filmmimik, katten gör
det med flit: den glömmer sannerligen inte
att dra in tungan om det gäller något
allvarligt, en hund, t- ex. Ej heller glömmer den en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
