Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
et cetera på en hur smal hylla som helst.
Han kan inte stöta ned något, emedan det
är emot hans natur att väcka buller. Han njuter
av sin smidighet och balanskonst, att kunna
röra sig och smyga in i trånga passager och
han överväger och prövar alltid först några
sekunder om det kan lyckas att gå förbi eller
krypa igenom — annars drar han sig tillbaka
och försöker en annan väg: hans instinkt
varnar honom att fastna eller stöta till något
som kunde vända uppmärksamheten på honom,
ergo slår han aldrig ner något, utan
överlämnar det jobbet åt porslinskrosserskan eller
den slarviga ungen.
Den välfödda huskatten kan det ej falla in
att snatta grädde eller annan föda, ty han är
mätt, van att äta på bestämda tider (katten
är ett stort vanedjur och älskar en så att säga
dagens indelade ordning) och att få sin mat
från husbondens hand. Till och med om
hungrig, låter han ogärna en främmande ge sig
maten: han tror inte det är riktigt, han tror
det serverade är dåligare än vad hans ägare
ger honom. En utsvulten bondkatt, talar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
