Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo jo, din far har nog plockat ihop hvarjehanda!» sade
Arve med en litet försmädlig ton, hvarpå Gabriella icke gaf
akt. Arve hade hört mycket talas om den gamle
vrakplund-raren på Tistelön, men han sade likväl ingenting vidare, ty
hans medfödda fina känsla och goda hjerta förbjöd honom
att såra den oskyldiga.
»Ja, vi ha en hel hop kostbara saker», återtog Gabriella
förnöjd, »du får väl se . . . Men det blir ingen fröjd med
alltsammans», tilläde hon och kastade en orolig blick åt båten,
»om ej Anton blir rask. Då han är bedröfvad eller sjuk,
kan jag icke vara glad.»
»Är han verkligen sinnessvag, den stackars gossen?»
»Ja, så säger pappa, men jag tycker, att han är så klok
som någon annan och ibland mycket klokare. Det är blott
när han blir retad eller får ett sådant här hastigt anfall som
hans sjukdom bryter ut. Men det händer mycket sällan, och
jag mins icke när det sist inträffade.»
»Det gör mig hjertligen ondt om honom!» sade Arve
deltagande. »Men jag tyckte, att din far talte så hårdt till
den stackarn.»
»Det är så pappas lag!» svarade Gabriella, rodnande
öfver anmärkningen; men som något försonande tilläde den
unga dottern, blyg vid den knappt för henne sjelf begripliga
känslan att vilja rättfärdiga sin far: »De säga likväl, att en
sådan sjukdom som Antons ibland fordrar en sträng tillsyn:
den kunde annars bli värre.»
»Hvilken liten god och söt flicka!» tänkte Arve och
betraktade henne med obeskrifligt vänliga blickår.
»Kunde du icke följa med oss nu?» frågade Gabriella,
som icke särdeles tyckte om tystnad.
»Nej, så gerna jag än ville, får jag låta bli det, ty, ser
du, jag reste hemifrån i förgår, och jag känner på mig att
både mor och löjtnanten redan gå åt vindsgluggen och titta
efter mig, och så vidt jag kan, narrar jag aldrig mor på
någon glädje.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
