Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är vackert tänkt och sagdtU inföll Erika, som nu
återvände med en nätt korg på armen. »Få vi bjuda litet
frukost — det kan ju smaka väl efter morgonens arbete.
Far nödgas blifva nere i båten hos vår stackars sjukling.»
Arve antog med synbart nöje det välvilliga anbudet,
och snart var den flata sidan af bergshällen uppdukad med
det bästa af Erikas goda föming. Tre kullerstenar,
framrullade af Arve, tjenade som stolar; och så, belysta af
morgonsolen, med den högblå himlen till tak, den skrofliga hällen
till golf och hafvet rundt omkring sig, satt den lilla gruppen i ett
rätt romantiskt läge och intog sin frukost.
I Arves och Gabriellas sinnen, der inga bittra
erinringar infunno sig för att störa den rena njutningen af en skön
morgon och en glad sammanvaro, var allt ljus, frid och lif.
Hos Erika åter log blott ögat, och endast på ytan af hennes
jemna väsende låg lugnet: i sitt inre var hon mera upprörd
än hon på många år känt sig; och det qval, hon erfor vid
utöfvandet af gästfrihetens vänliga omsorger mot sonen af
den förrädiskt afdagatagne kustbevakaren, var så bittert
tryckande, att endast nödvändigheten att visa ynglingen ett
fullkomligt lugnt och höfligt bemötande kunde förmå henne att
till en sådan höjd pröfva sina krafter. Men hos Erika, liksom
hos alla andra medvetna af ett brott, stod fruktdn alltid på
vakt: hon inbillade sig, att om de alla lika hastigt och
underligt som Haraldsson och den sjuke Anton lemnat den unge
skytten, kunde han draga några misstankar, som, en gång
väckta, möjligen skulle leda långt nog.
När frukosten var förbi, tyckte Erika, att hon pinats
tillräckligt länge och erinrade derföre Gabriella, att de snart
måste återvända till båten.
Det kostade icke litet på vår unga hjeltinna att så tvärt
bryta den nya bekantskapen, men Erikas blick manade till
skyndsamhet; och sedan Arves beslut att nedfölja till båten
blifvit afstyrkt, tog det lilla sällskapet afsked. Arve kastade
sin fångst på ryggen och gick till andra sidan af holmen,
der han hade sin farkost. Och då Gabriella ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
