- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
106

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vidtaga något för hans vederfående, då Erika anlände och
med en genomborrande blick uppmanade honom att biträda sig.

Den gamle skälmen på Tistelön fruktade sin sonhustru,
ty han befarade, att Birger förtrott henne deras gemensamma
brott, och tanken härpå försatte honom stundom i en
kän-bar frosskakning; men då tröstade han sig med hoppet, att,
om så rasande än skett, likväl ingen hustru vore i stånd
att förråda sin egen man, hurudant brottet ock måtte vara.

»Gif mig vinflaskan!» sade Erika. »Den stackars
gossens sinnesskakning har varit för stor mot hans få krafter,
men han måste väl åtminstone icke behöfva att sakna hjelp
för kroppens helsa.»

»Jag tycker han gör minsta orådet, när han håller
tuggan igen!» svarade den råe mannen, men lydde likväl.

Emellertid samtalade Arve med Gabriella. Han var
förtjust öfver att ha funnit en sådan liten vacker, välklädd flicka
och undrade ej längre på det granna tillnamnet hon hade
i orten. Han visste nemligen, genom sitt meddelande
sällskap, att det var Tistelöns bebyggare med hvilka han råkat
i bekantskap.

»Då jag härnäst far ut på säljagt, vill jag besöka er ö!»
sade han. »Ni har ett vackert hus... det syns långt
omkring. »

»Ah ja, det är mycket vackert», inföll Gabriella, »men
det är ändå så ensligt, ty resande lägga sällan till der. Jag
plär ibland stå uppe på den högsta klippan och nicka åt
alla de förbiflytande fartygen och båtarne. Det är alltid
liksom jag väntade på någon.»

»Det har visst varit på mig!» menade Arve skämtsamt.
»Men du skall icke få vänta länge.»

»Det är bra. .. Jag skall då visa dig min kammare,
som är i den lilla utbygnaden. Har du sett mina gröna
gardiner när du rest förbi? Så rara gardiner ha de icke
i Marstrand en gång. Jag har fått dem af pappa... det
är rena sidentyget, så tjockt som huden der på sidhunden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free