Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskuggadt af böga träd, hvilkas gulnade kronor
gåfvo det en ännu allvarligare och dystrare pregel.
"Häll!” ljöd ryttmästarens röst, då vagnen
snuddade intdl den lilla gångstig, som ledde upp åt
kyrkogården.
Vid detta ’faåll’’, uttaladt i en-ton omöjlig att
åter-gifva, gick en lätt rysning genom Lavinias
väsende. Hon visste icke sjelf bvad hon trodde, hvad
hon fruktade; men en oändlig ångest
sammanpressade hennes bröst.
Om du behagar, skola vi tillsammans se min
hustrus graf?”
Lavinia gjorde sig genast färdig att stiga upp;
hon hade likväl långt hellre sett, om hon sluppit
denna promenad, men dertill fanns ej någon
förevändning.
Ryttmästaren bjöd henne armen, och de gingo
uppför gångstigen.
Höstvindarne hade redan omildt uppryckt och
kringstrött grafvarnes blommor, bortfört intill det
- sista gröna grässtrået -från den skyddande torfvan
och här och hvar böjt de svarta korsen, så att
de’ ras spetsar kysste det grå jordtäcket. Öfver hela
stycket låg höstdagens tunga och grå slöja.
"Här,’’ sade ryttmästaren och tecknade på en
genom ett högt jernstaket inhägnad grafplats, prydd
med planteringar och en minnesvård af sällsynt
skönhet, ’här hvilar hon, här sofver min stackars
Charlotte.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
