Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lavinia stödde sig mot staketet och betraktade
denna fläck, som inneslöt modern till de barn, hon nu
gick att emottaga såsom sina egna; och ju längre
hennes blick dröjde vid grafstenens runor, dess mera
tyckte hon sitt hjerta sammanpressas.
>’Det synes dig kanske underligt att jag inbjuder
dig på detta besök, innan du ännu beträdt det hus,
hvilket Charlotte för tvenne år sedan utbytte mot
det lugna, fridfulla hem, hon här eger; men jag
ansåg detta ställe, mera än något annat, egnadt
åt det jag har att säga dig.”
Lavinia såg upp. Ludvigs utseende var allvarligt
och bestämdt; men ingen af de rörelser, hon nyss
sett, skiftade der nu.
”Ryktet har icke ljugit för dig, då det sagt att
mitt sinne är hårdt och mycket begärande. Men,
såsom jag redan på vår bröilopsafton nämnde, det
skulle icke kunna vara hårdt och kallt mot den, som
förstode mig. Jag hade likväl orätt, då jag sade att
ingen ännu velat göra det: jag tror att Charlotte
ville förstå mig; men emellan våra lynnen fanns
på en gång en alltför stor likstämmighet och en
alltför stor olikhet, att det skulle kunnat blifva sa
som det borde. Emellan makar tror jag icke att’
någon rätt lycka kan finnas, om de ej skilja sig i
tankar, lynnen och åsigter; blott kärleken, den ädla
och rena nemligen, bör förena dem. Och när den
så gör, skola skiljaktigheterna,’såsom jag förstår
det, omärkligt bilda sig efter hvarandra, så att
inga skarpa kanter uppkomma, dock alltid med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
