Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden. Organisationens förarbeten under Karl IX:s tid (1602—1611) - Adelns ställning till statstjänsten - Frågan i samband med förhandlingar om adelsprivilegierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CENTRALREGERINGENS UTVECKLING IÖ02—1634 31
ning uppsätta hästar och ryttare mot ersättning i förläningar
eller kontant besoldning1. Det var en ersättning för den ännu
aflysta rusttjänsten med direkt betalning af kronan och där-
för större utsikter till militärisk effektivitet.
Först vid kröningsriksdagen 1607 kom adelns ställning så-
som stånd i staten åter på tal vid förhandlingarna om dess nya
privilegier. Från olika grupper af ståndet inlämnades flera
suppliker, af hvilka den, som inkom från den svenska adeln utom
grefvar och friherrar, är den viktigaste. Den utgår vid behand-
lingen af rusttjänstfrågan därifrån, att många inom ståndet icke
hafva så mycket gods, som behöfves för att hålla häst och
karl, och uttrycker adelns tacksamhet för att konungen tagit
hänsyn till sådan oförmögenhet och tillåtit, att hvar och en ut-
gjort sin rusttjänst allt efter de gods han haft. Möjligen hän-
syftas härmed på öfverenskommelsen i Örebro 1606. Adeln
anhåller, att K. M:t täcktes låta förblifva vid denna ordning;
den vill å sin sida gärna troget och rättrådigt låta sig bruka i
konungens och rikets tjänst, allt efter hvad hvar och en kan
vara lämplig för. Sammanhanget tyder endast på ett slags tjänst,
rusttjänsten, men det sista tillägget förefaller nästan som en hän-
visning till äfven en allmän verksamhet i regeringens värf2.
Om så var adelns mening, upptog konungen dock icke
detta uppslag. I sitt privilegieförslag behåller han rusttjänsten
såsom ovillkorlig och enda skyldighet för frälses åtnjutande.
Endast indirekt ger han ett erkännande åt den allmänna stats-
tjänstens betydelse för adeln, då han lofvar att hålla ståndet i
vördning och använda dem, som befinnas tjänliga, i rikets för-
näma ämbeten samt förläna adelsmän framför andra lagmans-
och häradsrätter 3.
Svar på konungens förslag afgåfvos särskildt af de när-
varande grefvarne och friherrarne, af riksrådet samt af adeln i
sin helhet. Endast de två sistnämnda svaren beröra frågan.
Rådet anmärker, att när konungen fordrar rusttjänst äfven af
förläningarna, så bör detta åtminstone icke gälla rådsherrarne,
eftersom väl deras förläningar äro att anse som lön för deras
1 Kon. till ständerna ls/4, adelns svar 16/4 1606. Riksdagsada, RA.
2 Adelns supplik bland Riksdagsada, RA; jfr Bergh, s. 19.
3 Förslaget tryckt af Bergh; s. 147, 151.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
