Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenrör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1653 Röntgenrör—Röntgenstrålar 1654
radiumstrålningens (jfr R a
-diumbehandling). Röntgenstrålar användas vid
behandling av svulster, av vissa
hudsjukdomar, tuberkulos i
lymfkörtlar, leder och ben,
blodsjukdomar, vissa rubbningar i
inre-sekretoriska körtlar.
Röntgenbehandlingen ges i doser, som mätas
såväl fysikaliskt som biologiskt.
Dessa mätningar måste vara
synnerligen noggranna;
röntgen-brännskador kunna lätt inträffa
på grund av för kraftig
behandling. — R ön t ge n o 1 o’ g,
vetenskapsman, som sysslar med
rönt-genologi.
Röntgenrör, se
Röntgenstrålar sp. 1657 f.
Röntgenstrålar, en av W.
Röntgen 1895 upptäckt strålning,
som utgår från av katodstrålar
träffade kroppar, vanl. en mitt
emot katoden placerad
metallplatta, antikato’den. Om
röntgenrörens konstruktion se
nedan. R. kallades av Röntgen
X-strålar, ett ännu stundom
använt namn. R. äro ej direkt
synliga för ögat men kunna påvisas
genom sin förmåga att påverka
en fotografisk plåt, framkalla
fluorescens hos lämpliga ämnen
(spec. bariumplatinacyanur; se
även Röntgenfotografi),
framkalla elektronstrålar och
ionisera gaser. Den första
metoden är den mest använda; den
sista användes vanl., då man
önskar noggrann
intensitetsmät-ning. Är strålningen stark, kan
man i detta fall även med
termoelement mäta uppvärmningen av
en bestrålad kropp. R:s mest
påfallande egenskap är att
genomtränga även för vanligt ljus
ogenomskinliga ämnen ss. svart
papper, trä, aluminium m. m., som
bestå av atomer med låg
atomvikt. Ju högre spänningen mellan
Fig. 1, Röntgenspektrograf.
katod och antikatod är, desto
större blir R:s hårdhet 1.
genom-trängningsförmåga. Med
spänningar om ett par hundratusen
volt fås R., som kunna
genomtränga rätt tjocka skikt även av
de tyngsta metaller. — R: s
natui-var länge gåtfull, tills v. Laue
1913 visade, att man genom att
låta en R. gå genom en kristall
och träffa en bakom denna
placerad fotografisk plåt fick
symmetriska, genom interferens
uppkomna fläckar. Härigenom
bevisades, att R. bestå av en vågrörelse;
Barklas upptäckt av polarisation
hos R. visade, att vågrörelsen är
transversell. För mätning avR:s
våglängd användes vanl.
Braggme-toden. Se Kristall sp. 1343
ff. Den använda kristallens
git-terkonstant beräknas ur dess
spec. v., dess struktur och
Avo-gadros tal (se Molekyl sp.
167). — Fig. 1 visar en
röntgen-spektrografs huvuddelar. R.
infaller genom den fina springan
S, reflekteras mot den långsamt
roterande kristallen K och träffar
den i cirkelform böjda filmen F.
R. av höga våglängder absorberas
redan av luft så starkt, att
apparaten måste sammanbyggas med
röntgenröret och liksom detta
evakueras. Så snart kristallen
befinner sig i sådant läge, att strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
