Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenrör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1655
Röntgenstrålar
1656
Fig. 2. T. v. nollinjen (utan avböjande
kristall).
len träffar den under glansvinkeln
för en i strålen ingående våglängd,
reflekteras denna, och. man får en
linje på filmen. Finnas alla
våglängder mellan vissa gränser
representerade, får man hela
motsvarande område av filmen mer 1.
mindre svärtat, kon t inu e’ r
-ligt s p e’ k t r u m, i motsatt
fall enstaka linjer,
linje-s p e k t r u m. Denna metod har
utom av W. H. och W. L. Bragg
utvecklats bl. a. av Moseley och
Siegbahn. Man finner nu vid
uppdelning av en R. ett kontinuerligt
spektrum, vars intensitet är noll
för våglängder under ett visst
värde, sedan hastigt stiger till
ett maximum och åter minskar
med växande våglängd.
Gränsvåglängdens värde för en given
spänning bestämmes av att
strål-ningskvanta (se
Kvantteo-r i) av lägre våglängd på grund
av sitt större energiinnehåll
fordra stöt av snabbare elektroner
än de förhandenvarande för att
kunna utsändas.
Gränsvåglängden är omvänt proportionell mot
spänningen; för 10,000 volt är
den lika med 1,25 ÄE =
1,2 5-10—s cm. Det kontinuerliga
spektret (broms- 1. i m
-pu’ Isstrålningen) härrör
av elektronernas bromsning vid
stöten mot antikatoden. över
detta lagras vanl. ett
linjespektrum, den karaktäristiska
strålningen. Våglängden för
dess linjer beror endast på anti-
katodens material. Linjerna äro
samlade i grupper, serier, av
vilka den kortvågigaste är
K-serien, varefter följa L-, M- och
A-serierna. Så fort de mot
antikatoden infallande elektronerna
ha tillräcklig hastighet för att
utslunga en elektron ur någon av
bangrupperna (se
Kvantteo-r i sp. 1528), framträder hela den
motsvarande serien på en gång.
Då K-serien är den kortvågigaste,
behöver den den högsta
spänninggen för att framträda.
Motsvarande serie hos olika grundämnen är
av i det närmaste samma typ,
varför man ej blott kan tala om
motsvarande serier utan t. o. m.
motsvarande linjer i olika ämnens
röntgenspektra. Kvadratroten ur
svängningstalet för motsvarande
linjer är en lineär funktion av
ämnenas atomnummer. Ju högre
det senare är, desto högre är
svängningstalet, d. v. s. desto
kortare våglängden. Denna av
Moseley framställda lag gör det
möjligt att genom interpolation
beräkna våglängden för ett
ämnes spektrallinjer ur
närliggande ämnens röntgenspektra och
omvänt ur ett ämnes
röntgenspektrum dess atomnummer. Fig.
2 visar L-serien för några element.
— Inga serier äro kända genom
hela raden grundämnen. Alltför
långa vågor (över c:a 21 ÄE)
fordra högre gitterkonstant än de
kristaller, som finnas tillgängliga.
Fig. 3. lon-rör. A anod, B katod, C
re-genereringsanordning, D
antikatodkyl-ning, E antikatod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
