Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgenfotografi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1651
Röntgenologi
1652
Rontgenologi. Radiogram av normala
lungor och hjärta hos människa, sedda
framifrån. Den vertikala skuggan i
mitten är av hjärtat, den kupolformade av
mellangärdet och de ljusare partierna
av lungorna med bandformade skuggor
av revbenen.
på korrekt utförande. — Vill man
ha ett riktigt intryck av en R.,
måste den betraktas från ett
avstånd lika med det från
antika-toden till plåten vid tagningen.
För att kunna bestämma
djuplägen tar man ofta bilder i
varandra korsande riktningar L, än
bättre, stereoskopiska bilder, där
antingen föremålet 1. röntgenröret
förskjutes och två bilder tagas,
vilka sedan binokulärt
sammansmältas till en (se vid.
Stereo-s k o p i och
Stereofoto-grammetri). I denna
rymdbild kunna sedan direkta
mätningar företagas, varigenom den
kvalitativa undersökningen göres
kvantitativ. Detta var under
kriget av stor vikt för bestämmande
av projektiler m. m. i kroppen
samt för ledning vid operationer.
Röntgenologi’ (av grek,
lo’-gos, lära), läran om
röntgenstrålarnas användning i
medi
cinen; den delas i 2
huvudgrupper, röntgendiagnosti’k
och röntgenbehandling 1.
-terapi’. Röntgendiagnostiken
grundar sig på kännedomen om
den normala röntgenbildens
utseende samt avvikelser från denna,
framkallade av vissa sjukdomar.
Röntgenbilden
(radio-g r a’ m m e t) är en
centralprojektion, direkt observerad å
fluorescensskärm
(genomlysning) 1. fotograferad (se
Röntgenfotografi).
Kroppsdelarnas olika absorption
gör, att de ge olika mörka
skuggor; benvävnaden är den tätaste
delen av kroppen och framträder
därför bäst å röntgenbilden.
Sjukliga förändringar inom
lungor och lungsäckar, hjärtats form,
storlek och rörelser ge
karaktäristiska radiogram. Skall
matsmält-ningskanalen röntgenundersökas,
får patienten omedelbart före
undersökningen förtära en gröt,
innehållande bariumsulfat
(”kontrastmåltid”), som är
”ogenomskinligt” för röntgen ljuset.
Därefter följes grötens förlopp genom
matstrupen, magsäcken och
tarmarna. Rörelserna och formen av
dessa organ iakttas med
genomlysning. Njurar och vissa former
av njursten, biåssten samt
njur-bäcken och urinledare, de senare
efter utfyllning med t. ex.
jodli-tiumlösning, framträda tydligt å
radiogrammen. Främmande
kroppars läge i kroppen kan med
lätthet bestämmas med
röntgenstrålar, vilket gör att denna
undersökning särskilt i krigstider i
vissa fall är oumbärlig (jfr
Röntgenfotografi sp.
1651). Röntgenbehandling
började bedrivas ung. samtidigt med
röntgendiagnostiken.
Röntgenstrålningens biologiska verkan
överensstämmer i princip med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
